Är det inte underbart att under den ynka timmen man ligger och sover på dagen
ringer modern efter en och vill bli hämtad hem.
Just i den stunden som min finfina ringsignal tjöt
skulle jag såå gärna velat vara en äkta tonåring
och strunta i att köra iväg efter henne.
Men hjärtat tog emot och jag kunde inte vara så elak.
Och då skulle tredje världskriget helt klart varit ett faktum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar