Esmeralda,

Det är som om Hilja visste vad som hände när mamma for iväg med buren och katten. För Hilja står och ylar här hemma vid dörren nu.

Jag tog Hilja i famnen, grät och tänkte. Hon slickade bort tårarna och fick mig att le. Kanske lilla Martha tar hand om kissen där uppe. Att de får leka tillsammans och tänka över hur bra liv de båda fick ha.

Men tårarna rinner nog för det. Hon har ju alltid funnits här. Hon vet alla mina hemligheter. Hon har sett hela mitt liv. Och nu är hon bara borta.

Kram.