Kiitos, tack,

Jag har återvänt till egen stad efter en väldigt lyckad resa.
De här dagarna har jag lärt mig otroligt mycket,
som yngst och mest oerfaren är det bara att suga in allting man kommer åt.
Lite besviken dock på att min röst varit totalt obefintlig så gott som hela resan. Det är tråkigt att vara tyst.

Hade suveränt sällskap av min SFP-mamma under resan hem.
Vi har utvecklat ett nytt koncept inom partiet, så kallade ankarbarn.
Det är helt enkelt en SFP:are som tar en SU:are som sitt SFP-barn.
Men precis som Nette påpekade, man måste vara snabb att skaffa sina SU:are eftersom vi inte är så fasligt många. Eller i varje fall färre än alla SFP:are.

Så min SFP-familj består hittills av mamma Nette, bror Christoffer och så är pappan lite oklar. Men trivs bra det gör jag i varje fall! :)

Men nu är det nog natten som gäller här.
Sömntimmarna har varit alldeles för få de senaste dygnen så nu kommer det vara otroligt skönt att få kryper ner under eget duntäcke, i egen, skön säng!


TACK för suveräna dagar i Tallinn!