Jag har aldrig varit så här bortrest.
Hissmusik i höstmörkrets tossiga tankar.
Skimret som inte fastnade i hotellrummet
och desperat äcklig närhet.
Vätska värd guld
i förortens allena snöblandade regn.
Förra årets maskulinum
förväxlat med indiskt te.
En otrimmad fyrbening
med kravlös närhet,
när den otrogne dog för själen.
Pusshej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar