Jag är trött.
Trött på så sätt att det inte räcker med
en natts god sömn för att återställa energin.
Jag utvecklas i en takt jag inte är van med
och för utveckling krävs reflekterande.
För reflektioner krävs tid,
och tiden räcker aldrig till.
Det tär att ständig behöva prioritera,
för med prioriteringar är det alltid någonting som faller bort.
Men trots en skrikande trötthet är jag tacksam för att jag får vara med om den här våren, den ger mig så otroligt mycket som människa. Jag lär mig massor om mig själv. Jag knyter kontakter och hittar fina vänner. Jag misslyckas och lyckas om vart annat, men lär mig handskas med båda. Men attans babianer att jag skall ta mig tid för reflektioner, funderingar och dagar i hängmattan när valet är över.
Jag behöver vila.
Jag är omänskligt trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar