Morning,

Hund och jag har tydligen sovit på samma dyna nu på morgonnatten.
Hur skall man sedan kunna stiga upp och lämna en liten kvar i sängen,
när man helst av allt bara skulle vilja ligga kvar och mysa?

Nu till skolan på vår-fest

2x3,

Det blev träningar med egen trupp och funderingar kring vårfest och tävlingar.

Efteråt kände jag att jag måsta få fundera en stund för mig själv,

så det blev att fara ut i duggregnet och springa.

2 x 3 km.

Jag är stolt.

För jag springer ALDRIG.

Dessutom sprang jag nästan 1 minut snabbare andra varvet.

Men nu är benen helt färdiga för idag

och det är snart hjärnan med.

Imorgon till skolan på deras vår-fest.

Sedan läsa och jobba.

Nu dusch och natten.

Hejhopp.

Systeryster,

Här händer det grejer.

Systeryster skall tydligen flytta till Västervik.

De har gett bud på ett ljuvligt hus där,

och fått svar i dag att det godkändes.

Så nu ska de ta hela sitt pick och pack från Sundom

och flytta ut i Västerviks-skogen.

Ungar, bilar och skolbyten.

Undrar om hon verkligen vet vad de gett sig in på? ;)

Say byebye to this lovely home.

Aftonbladet,

Vårt kära grannlands fina nyheter.

.,

Det börjar på måndag. Det börjar på riktigt på måndag. Ingen har sagt det rakt ut åt mig. Hörde det när mamma pratade i telefon med någon. 37 gånger. Till att börja med. 37 jävla vardagar. Jag om någon kommer att längta ihjäl mig efter helgerna. Helgerna kommer att vara himmelska.

Jag tycker synd om. Och försöker att inte tänka.

Jobbjobbjobba,

Efter det dagliga buset med en överlycklig hund är det dags att börja jobba.
Jag har förflyttat mig hemåt med buss och frusit fingrarna av mig på köpet.
Hur kan det vara så sjuttons kallt nu mitt i allt?

Jag funderar mer och mer på att återuppta kontakten med hon den är med stort H.
Men vet inte om jag ids skicka iväg ett mejl nu mitt i allt.
Det är typ evigheter sedan sist.
Men den tanken höll i varje fall mig vaken inatt.

Nu fakturor, infobrev och biljetter.

Psykologiläsning dag 2,

Alltså jag verkligen hatar tidiga morgnar.
De är bara så helvetiska som någonting kan vara en vardag.
Och då himlar alla med ögonen när jag säger att jag steg upp halv 9...

Men nu sitter jag återigen på bibban och skall komma igenom dagens ranson psykologi.
Sedan hem under täcket och jobba.

PS. Biologisk psykologi är verkligen inte mig grej.

En lång dag,

Det blev en bra dag.
Känns bara som om jag hunnit med omänskligt mycket efter en så tidig väckning.
Det som lättar hjärtat mest just nu är att jag klarade av att läsa dagens ranson psykologi,
samtidigt som jag jobbade mer än på länge.

Efter ett par ganska så oinspirerande träningar blev det kväll med Jessica.
En tur till Siwa och grönsaker, chips och dipp.
En aning vardagslycka skymtade jag där.
Trots att vi båda åt oss sprickfärdiga.

Min beibi for hem alldeles just
och jag tackar för en behövd kväll.
Ny dag, nya tag imorgon.
Jag fasar för morgondagens kapitel om biologisk psykologi. Urk..

Puss och gonatt.

En onsdag,

Jag är vaken och klockan är före kl 10. Otroligt!

Nu blir det bibban och läsa på psykologi i några timmar.
Sen jobb några timmar.
Sen träningar.
Sen en Jessica.

Helt okej dag nog.
Ciao.

Jakten på studentklänningen,

En tur via Sundom för att hämta upp Satu,
och sedan musik hela vägen till Seinäjoki.

Vi konstaterade om och om igen att Seinäjoki nog är en sjuhelvetes tråkig stad. Aldrig i livet att jag skulle bo där. Men efter att ha yrat omkring på så gott som endast enkelriktade vägar gav vi upp och delade en pizza på Kotipizza. (efter att ha kört omkring ännu lite till och sökt stället.)

Efter lite guidning av Satu's mor via telefon hittade vi vårt sista mål, butiken Tuhkimo.
Möttes av en trevlig försäljare där som bott i Vasa i 20 år, men sedan flyttat till Seinäjoki (av alla städer) efter att pappa hennes dog. Hon undrade om vi var de två flickorna vars mamma just ringt och sagt att vi är på väg. Hmm..
Jag hittade min klänning och var kär direkt.

Efter lite bankkorts-strul så återvände vi hem med bra musik igen. En stundentklänning rikare och ett problem ur världen.

Roadtrip to Seinäjoki,

Dagen började med en arg mamma och en felaktig notis om våra tävlingar.
Så jag har gått på högvarv sedan jag öppnade ögonen för första gången imorse.
Har fått iväg ett mindre trevligt mejl åt personen ansvarig för sportsidorna vid Vasabladet,
samt skickat in en insändare om bevakningen av gymnastik i våra dagstidningar.

Nu skall jag fläta håret och sedan fara efter Satu.
Vi ska till Seinäjoki för att söka studentklänning.
On the road again!

Inatt fick jag dessutom äntligen lagat min plan för hur jag skall hinna lära mig inträdesböckerna. Bara jag håller det nu, så hinner jag ha två lediga dagar och 4 repetitionsdagar, före provet. Håll tummarna!

Sökes,

Katastroftänkande flicka med en kaotisk, så kallad, vardag behöver tillfällig mamma, lärare eller vad du nu vill kalla det.
Hyr mig snälla till förmånligt pris för att läxa upp mig med lite vett och positiva vibbar. Hjälp mig strukturera upp dagarna så jag skall klara av att både jobba deltid och råplugga till inträdesförhöret som är om en månad. Jag behöver någon som säger åt mig. Någon som hatar mig när jag är lat och ger mig all kärlek i världen då jag håller dagens schema. Någon som väcker mig så jag inte sover bort dagarna och får mig att gå i säng normal tid. En coach, storasyster, extra-mamma, eller varför inte pappa, som är otroligt envis och som inte går på mina bortförklaringar.

Är det du?
Hör av isåfall vänligen av dig med en kommentar.

Underbart,

Jag tackar min Katja för månadens bästa timme.
Den människan är bara så totalt underbar.

Och fem minuter efter att jag återvänt hem ringer det på dörren.
Systerspojkarna kom på besök.
De hade tydligen varit hos deras fammo som bor på andra sidan sjön.
Nu pappas hemlagade franskisar och grillat kött.
Ah, sommarfiiilis!

Min kära far,

Alltså min pappa slår nog alla rekord ibland.
Han körde mamma till jobbet imorse för att ha vår "lilla" bil att köra med under dagen.
Alltid när han kör mamma, använder han mammas bilnyckel, för den är elektrisk, hans egna är inte det.

Så nu har den smartgöken fixat så vi ska ha bil under dagen istället för att den står på skolgården,
men sedan ångrat sig och ändå tagit husbil till Bergö.
Ingen fara med det,
bara han inte skulle ha tagit med sig BÅDA bilnycklarna till lilla bilen...

Så nu har jag en fulltankad bil som står på gården,
men ingen nyckel.
Najs!

En vanlig måndag,

Har jobbat som en galning fram tills nu. Katja avbröt mitt flow med ett fint meddelande och jag fick bråttom med att gå i duschen. Det blir Borgaregatan strax, bara jag får den där sjuttons hemsidan att vilja samarbeta och ivägskickat det sista till tävlingsanmälningarna.

SEN skall jag lägga upp min plan för hur jag skall lyckas komma igenom inträdesböckerna på en månad.

Ciao.

Copyright,

Igår när vi kom hem från tävlingarna kom min kära familj efter mig. Till och med Hilja orkade sig upp trots den sena kvällen. Eftersom det var en så underbar kväll körde vi via Brändö hem. Hann knäppa några bilder i svängarna.

Kan en vänskap bara dö ut?

När det känns som om man inte har något mer att säga. Inget att dela med sig av förutom vardagens tråkiga händelser, är vänskapen på något sätt svagare då? Håller den på att sakta vara över?

Jag har liksom inga tankar att dela med mig av längre, utan att känna mig liten, fjantig och ensam. Vännen, det känns som om vi inte är på samma nivå längre. Det känns som om allting bra just nu är på väg bort. Står du kvar trots att nytt kommer emot? Har vi ens någonsin varit de djupa vännerna jag inbillat mig att vi varit?

Jag hoppas livet som börjar i höst för någonting bra med sig. För nu känns det som om jag bara har farväl framför mig.

Vinnarbussen har återvänt,

Efter en lång bussresa ner och en natt på kallt skolgolv visade gymnastikfamiljen min vad gymnastik är när den är som bäst. Vi var största föreningen på plats och regerade hela mästerskapen. Vinnarbussen kom hem med TRE GULD och ETT BRONS. (= fyra av sex trupper på medaljplats, egentligen fem trupper av sex, eftersom alla i den yngsta klassen får medalj för tävlingens skull.)
Jag säger bara; Hur bra är inte det??

Eller nej,
jag säger bara;

Josip va in litin litin klepp
såm bodd naschtans i Kåtnäs lame mamm sin.
Han va bloå, kåtong-kåtongbloå.
Han va ylak å skräik å roåla
tier an loåg i vaggon mitt i rume,
i en rekti kåtongvagg därhäim.

Mamm hans sa: "Kva je e nu fö roålas,
näj nu trol ja nov vi flyttar, jag å frassin.
Tu je bloå, kåtong-kåtongbloå."
Å så for on åp motårpiede
såm e schtjitit streck i Klåckarbackan,
å in rekti kåtongfrass sat oåp.

Men just vör Bila jälma frassin,
så e bar fö tjeljän ut i ditje,
i e hlaskåt, gåråt kåtongdik.
He va just tenn vör kåtongbodän,
fast i anna ditje nier i backan,
i e hlaskåt, gåråt kåtongdik.

Tack gymnaster, föräldrar och vänner för denna helg,
jag bara älskar dessa resor. Hur skall jag kunna lämna det?

Foton man ids se på kommer bara fotografen vi hade med oss får utskickat bilderna.

Min VGF-familj drar ut på nya äventyr,

Jag har hållit på med tusen och en sak den här morgonen,
så där passligt råddigt som mina morgnar brukar vara.
Lite hemsida och mejl.
Packa till eftermiddagens avfärd.
Äta lite morgonmål mellan varven.
Försöka väcka en morgontrött hund, som sen dessutom vägrade att gå ut ännu.
Tacka vet jag att vi fick en lika morgontrött hund som jag själv är.

Nu bär det just av till kansliet och Petra.
Sen packa det sista åt både mig och Soffan,
för vet ni.
SOFFAN ÄR I HELSINGFORS! OCH VI SKALL TÄVLA IMORGON! TÄVLA FÖR GULDET!

Jag hoppas vi kommer hem med många medaljer.
Vi är 58 gymnaster från världens bästa förening,
och massor med superfina föräldrar! Nu kör vi tjejer!
Jag älskar att resa med min jumppafamilj!
Hoppas det ser ut så här när vi kommer hem i år också,
om inte än fler medaljer!


Och jo, vi fick samma busschaufför som till Uleåborg. Det kan bara inte bli bättre just nu.

Askan,

Det är ju prima att de visar en dokumentär på Sveriges 4 just nu som handlar om vulkanaska. Och vet ni, inte bara vulkanaska, utan ett British Airways plan som fick problem i askan.

Kanadensisk dokumentär från 2007. När British Airways flight 009 var på väg från Malaysia till Australien slogs plötsligt alla fyra motorer ut av vulkanisk aska. Med 263 personer ombord börjar planet tappa höjd men till slut lyckas besättningen få igång motorerna och genomföra en nödlandning på Jakarta.

Tjoho, jag om någon kommer inte att sätta mig på ett plan så länge det är tal om aska i luften. (och jo, jag måste se den!)

Erbjudande,

Wow, vilket erbjudande.
Nu gäller det att fundera, fundera och fundera.

Snart lunchdags,

Mina marthor gjorde ett storslaget jobb igår.
Checka in Vasabladet så förstår även ni.


Nu duschen och bussen.
Sen lunch med några SU:are.

Och jo,
inte råkar någon i Södra Finland ha en sängplats över för en liten natten mellan torsdag och fredag 20-21 maj?

PP,

Har man inte annat vettigt att göra så kan man ju alltid knåpa ihop en powerpoint åt någon behövande. Det gjorde jag ikväll. Vem den behövande var får ni allt se imorgon. Nu ska jag sova!

Kram och gonatt!

En långkort dag,

Chaufför. Medlemsutskottsmöte. Chaufför. Lite jobb. Mat. Hålla sista träningarna före tävlingarna. Hämta mamma. Baka tre kladdkakor. Tvätta pudel.

Och vet ni.
Jag vill strunta i studierna och börja jobba på Martha istället, så de så!

Nu ska jag vänta tills mitt yberprogram har laddat klart,
så håller jag tummarna för att det fungerar så jag får leka med det inatt.

Tiiiiidigt,

Jag är vaken.
Det är rekord,
checka klockan alltså!

Nu köra mamma,
sen gå ut med hund,
sen medlemsutskottsmöte.

Ciao!

Malleys,

Efter träningarna och en välbehövd dusch,
avslutades kvällen med en stund på Malleys tillsammans med min finaste Frida.

Men vet ni nu måste jag verkligen tvinga kroppen att sova,
jag skall köra mamma halv nio imorgon och dessutom vara så klar i bollen att jag skall sitta på möte en timme senare. Men tillsammans med marthorna skall det nog gå bra. Har jag annars sagt att jag gillar dem? Nähä? Nå då ska ni få veta. Jag gillar mina marthor! ;)

Kram och gonatt.

Roadtrip,

Blaxnäs.

Föredetta villaområde.
Saknar en bit.

On the road again,

En nybränd cd med otroligt bra musik.
En far som kör.
En hund som sitter i famnen och är sällskaplig.
SOMMARFIILIS!!

Let's go to Niesby (närpes för er som är lite out) och sen och hälsa på föredetta villagrannar.
Tjohoo!

Måndagkväll,

Förutom att jag just nu äter mig fet dygnet runt så höll jag super kreativa träningar idag.
Har inte så mycket annat intressant att dela med mig.
Its just sucks to be me.
Nä, inte egentligen.
Är bara en aning smygavundsjuk,
en aning stressad för tävlingarna
och ett matmonster.

Annars är allt helt okej just nu
och mina marthor befinner sig i Vasa snart.

Arbetsdag,

Ungen som är fast på Kanarieöarna med familjen slipper till fastlandet imorgon, och ifall flygen inte går då ännu blir de bil upp till Danmark åtminstone. Håll tummar och tår för att hon hinner till tävlingarna på lördag i Grankulla. Ah, det här blir helt för spännande...

Jag sitter och jobbar.
Har mejlat, bråkat med hemsidan och skrivit infobrev i flera timmar nu.
Måste ut med vovvs ett varv för att få lite frisk luft och lugna ner hjärnan.
Lunch är överskattat,
vem är hungrig den här tiden på dygnet?

Mitt arbetsbord är i sängen idag.
Antingen är det en förkylning på gång
eller så är det bara det där jävla dammet där ute.
Slö och nysande är jag i varje fall.


Hunden ska som vanligt vara med där det händer. Eller så älskar hon bara att mysa i sängen. Imorgon kommer Helsingfors-marthorna till stan. Me like.

It sucks to be me,

Det har varit krig på hemmafronten precis hela sjuttons dagen. Precis varenda liten småsak har fått kanonerna att smälla. Men en tur till Seinäjoki hann vi med i varje fall. Och blev dessutom bjudna på tårta när en av butikerna tydligen fyllde jämt.

Kom just hem från ordentligt jobbiga träningar,
men helt skönt att få köra slut sig.

Meddelandet som kom emot när man var hemma var sedan mindre roligt.
Nu börjar även jag förbanna den där jävla askan...

Hejsan. Som det ser ut nu så kommer jag inte att hinna hem till onsdagen. Jag kommer troligtvis att komma först på fredag tillbaka och stannar därför i Helsingfors till lördagen. Det är inte helt klart säkert men så ser det ut nu. Därför tänkte jag fråga om du har min kappsäck fortfarande? Om du har den så skulle det vara snällt om du skulle kunna orka släpa med den till Grankulla. Mittiallt blev en canariesemester en Europa bilsemester. Hoppas ni förstår att vi gör allt för att jag skall hinna till tävlingarna. Och jag övar ändringarna i programmet för fullt. Ha det bra där hemma.

Saaaken alltså..

Perus lördag,

Det har varit en bra dag idag.
När jag för första gången satt mig upp i sängen och kände av mitt huvud trodde jag dagen skulle bli lika usel som dagen-efter-dagar brukar vara. Men icke sa nicke. En Panadol bara och så upp och iväg.

Pjäsen Madde min vän, som två duktiga tjejer visade för oss på Teaterbiten var otroligt bra. Det är en aning underligt att se sin granne spela teater, men man börjar väl vänja sig. Igen en stark pjäs om mycket som händer i tonåringars hjärna. Vad självförtroende egentligen är och vänskapens olika sidor. Madde min vän var dessutom ett passande namn. Jag kände igen mig mer än de andra i salen, jag lovar!

Vi åkte sedan hem. Jag, skådisen och tillfälligt föräldralösa Vilma (föräldrarna sitter fast i Frankrike på grund av ni vet nog vad). Vi hann bara slänga av den sistnämnda och komma hem till oss innan den vi först slängde av ville ha med oss på bio. Sagt och gjort. Maten fick vänta och vi stack lika snabbt som vi kom iväg till stan igen, för att se Remember Me.

När vi sedan höll på att dö av hunger tog filmen slut och vår biltur upprepades igen. Vi slängde av den tillfälligt föräldralösa ungen och kom hem till oss för mat mamma lovat oss. Efter många goda skratt och löjlig humor bänkade vi oss framför tvn för att vara precis så slöa som vi kände oss.

Med andra ord,
en helt perus lördag och sååå skön dag.

Kulturkondis,

Jag om nån har en mega kulturkondis just nu.
Ska just hoppa i bilen för att se ännu mer teater.
Den här gången är det grannen som står på scenen
och Onödiga Människor-skådisen som regisserat.
Kan inte bli annat än bra.

Om jag sedan även får biljetter till kvällens revykavalkad är bonuspoängen i kulturkondis-schemat ett faktum. Två pjäser på en dag. Det skulle vara rekord!

Och om ni undrar vad jag gjort hittills idag kan jag säga att trots en jävlig huvudvärk har vi varit på gång sen vi körde Närpestjejen till stan. Bild och fakta kanske kommer senare. Jag säger bara att om funderingarna blir sanna så längtar jag mer än nånsin att få fara på roadtrip!

Nu teater.

Dagen efter,

En riktigt lyckad minikongress i Havtornen med efterföljande O'Malleys gjorde kvällen riktigt fin. Men trots det är idag en dag då jag återigen konstaterar att aldrig mer...

Trots det är det fint att jag och Närpestjejen äntligen hunnit träffas. Den nattliga promenaden hem var kanske inte så mycket att hurra för, men det var en bisak. Det är ju det övriga som räknas. Hon ska stå på scen i Vasa ikväll, och jag har inga biljetter. Om jag inte får tag på en sådan, blir det väl äkta krabbisdag under täcket. Janä, Sofie's föreställning ska jag väl orka ta mig till.

Trött,

Jag förstår inte.
Jag sover 10h per natt, om inte 12, och är ändå trött när jag vaknar. Är trött efter att ha ätit morgonmål. Är trött efter att ha skrivit en text. Är trött efter en timme på stan. Är trött hela jävla tiden! Som nu också. Jag har gått på stan med Cess i nån timme och nu är jag så slut att jag somnar ifall jag lägger mig ner.

Hoppeligen får kvällens vin mig att hållas vaken. Det blir Minikongress med SU:arna i Havtornen. Sen kommer min Närpestjej hit övernatt. Jag gillar skarpt! Har inte sett den tjejen på gud vet hur länge igen...

Sen undrar jag om vi har träningar imorgon från kl 16 eller inte?

Facebook-chatt,

Ni vet den där lilla röda bubblan som kommer fram i facebook-chatten när någon skickar nåt åt en. Min har slutat fungera och jag saknar den något grymt..

Tråk,

Vad ska jag göra ikväll?
Trååååkigt...

K,

Det slog mig nu några sms senare, att Katja är den första vuxna människa som verkligen vågat fråga någonting om det. Hur det känns. Hur alla mår och vad tankarna kring allting är. Jag tar till viss del tillbaka ett par blogginlägg. Men låter de ändå stå kvar. Folk kan gärna ta åt sig. Så håller jag tummarna för vännen som ska göra någonting stort imorgon, samt hoppas på en långpromenad inom en snar framtid.

Världskrig nr 77,

Har kört runt halva stan för att samla ihop jumppaflickors pengar.
Stannade i borgare en stund för att hinna byta några ord med finfina Katja.
Hon blev glad. Jag blev glad.
Sen avbröts lugnet av mamma som ringde och otåligt väntade på att jag skulle komma efter henne.
Sen bröt sjuttisjunde världskriget ut här hemma.

Nu tröstäter jag gårdagens pätkispåse.

Snabbis,

I brist på tid för att blogga så kan ni läsa mitt nyaste martha-inlägg.
Återkommer.

Vårdag,

Har varit en skön och behövd dag idag.
Lägger upp foton imorgon från dagens Björkö-färd med hund och far.

Har jobbat alldeles för lite idag, men tänkte att jag tar igen det imorgon.
Har hållit träningar och sett tvåornas filmmusik-konsert i skolan.
Kört hem en mysig Jessica och suttit och babblat framtid med tjejen.

Imorgon är det en sådan där dunderdag igen.
Ska jobba heldag, samla in pengar av alla jumppaflickor
(=köra runt halva stan) och barnvakta systerns barn.
Morgondagens träningar blev tydligen inställda,
hmm, jogga eller hitta på nåt annat kul?

Fin morgon,

God morgon! Det känns som om det blir en prima dag idag.
Jag har sovit megabra och vaknade av att pappa konstaterade att det var 24 grader på terassen i solen.
Hur härligt är inte det?

Nu blir det frukost i solen.
Lite jobb.
Sen iväg till Björkö med far och hund för att gå långpromenad i skären.

Träningar och konsert ikväll.
Härliga tider!

Mamma smygfotade oss när vi sov imorse. Är så emot sånt smygfotograferande annars, men den här var nog ganska söt.

En helt okej dag,

Jag tänker avsluta en helt okej dag nu.
- Jag fick saker gjorda och undanfixade.
- Fick besök av en söt Jessica.
- Var på svettiga träningar.
- Höll träningar för flickorna.
- Sökte in till min framtid.

Det kallar jag en helt okej dag nog.
Imorgon händer inte fullt så mycket,
men skönt så också.

Kram och gonatt.

Ansökningarna,

Nu är en del av ansökningarna inskickade.
Psykologi, Utvecklingspsykologi och Allmän pedagogik.
Sen sitter jag ännu och funderar på Sverige-ansökan.
Skall jag sätta Umeå eller Stockholm som första val.
Vill jag ens någonting av allt detta?
Vill jag ens studera?
Vad vill jag??

Det är så många tankar som snurrar i huvudet. Vart ska jag söka för att ha jobb i framtiden? Vart ska jag söka för att trivas med det jag studerar? Vad vill jag jobba med i framtiden? Var kommer jag att bo? Var får jag bostad?

Hjälp mig nån.

Kanske nog ändå,

Lilla prestationsprinsessan är en aning allergisk mot folk som säger åt henne vad hon borde göra.
Men den här gången har de nog säkert rätt.

Safir 2010,

Kärlek.

Allergi,

Allergisäsongen är i full gång.
Jess, då får man känna sig flunssig i några månader framåt igen en gång..

Wow,

Det är kind of a halleluja moment här på sidan just nu.
Jag har äntligen fått ihopskrivet min artikel till tidningen.
I en timme har jag kämpat och nu tänker jag belöna mig med en långpromenad med hund i Vasasolen.
Sen skall jag skriva ihop lite lägerinfo-brev.

Fundersam,

Det har varit en underlig kväll framför skärmen.
Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka.

Kram och gonatt.

Äldre vänner,

En lång tid gick jag omkring och predikade om att vänskap över generationsgränserna var någonting underbart vackert och rent ut sagt fantastiskt. Jag såg chansen att umgås med äldre människor som erfarenhetsbyte och ett tillfälle att få ta del av varandras olika världar. Lära av varandra och bevisa att man trots åldern bara är en människa. Men nu känns den tanken främmande. Äldre vänner är någonting fantastiskt, men någonting än mer invecklat...

I en vänskapsrelation, precis som i alla andra relationer, ska man kunna ge och ta. Just nu känns det som om jag bara tar men inget har att ge. Kanske det är så, att vänskap generationsgränserna över är ensidiga, tillfälliga, men totalt underbara. När det alltid är jag som ringer eller tar kontakt är det ett tecken. Ett tecken på att den relationen runnit ut i sanden och hör till ett annat kapitel. Det är bara att vända blad, börja om och hoppeligen träffa lika underbara äldre vänner i framtiden. Vänner som troligen sedan också är ett kapitel för sig.

Jag bara saknar det där samtalet en kväll av vännen bara för att prata bort en stund. Jag saknar spontana förslag. Jag saknar den där samvaron som bara finns med äldre vänner. Jag vill inte alltid vara den som tar initiativet...

Jag som verkligen ville bevisa världen att vänner över generationsgränserna var någonting fantastiskt...

Bio,

Det blev bio med systerspojken och INGET annat. Eller jo, en pratstund hos syster efter att ha kört hem ungen.

Det var värsta coola bion. Vi var alldeles ensamma i hela salongen, HUR ofta händer det?? Så lyx. Vi låg över flera stolar och njöt av filmen som man bara kan göra när man har det riktigt, riktigt skönt.



Nu skall jag äta. Håller på att hungra ihjäl.

Sen kan du ju höra av dig ifall du ännu bryr dig..

Mitten av dagen,

Kvällen är totalt kaos som bäst.
De som påstod att bion börjar kl 17 idag lurade mig med en timme och femton minuter. Det i sin tur betyder att mitt minutschema är åt skogen. Så vad prioriteras? SU-mötet är redan avbokat...

Nu skall jag i varje fall hoppa på bussen till stan för att träffa Christel.
Hon har agerat personlig brevduva från huvudstaden och kommer med min minnessticka.
Bra så.

Förmiddag,

Jag skulle stiga upp tidigt,
det gick ju prima... not.

Har pysslat ihop lite ungmartha-saker här före frukosten och fått missnöjda samtal av min ålänning. Det skulle ju inte bli så här alls. Det finns ett smärre problem med det jag har i tankarna. Den, det, de skall alltid ha rätt. Oberoende vem som klagar, framför kritik eller påpekar någonting, så skall alltid den, det, de vinna, eller åtminstone ha rätt på något sätt. Ett till lysande exempel kom fram idag. Saker är bara inte som de varit...

Jag vill träffa min Katja.

Nattnatt,

Kram och gonatt.

Onödig människa,

På något sätt känns det som om du inte bryr dig längre. Eller så är det bara jag som är så förbannat komplicerad. Men jag trodde verkligen stenhårt på det som inte förverkligades senaste gång. Och jag levde på det hoppet, det tog mig genom begravningar och mardrömsresor, för jag visste att du alltid fanns där. Men tvivlet är åter min vän. Kanske det är lika bra att inget säga, vad vet jag. Du har ditt liv, jag mitt. Det är väl så det är. Min dröm var en fantasi för bra för att vara sann. Du behöver inte mig, du klarar dig utan. Jag är onödig i det livet. Precis som han i Onödiga människor.

Vår busschaufför,

Fick under kvällen veta av jumppaföreningens ordförande att Uleåborgs-chauffören tyckt så mycket om oss som gäng, att han nu skall fråga chefen sin om han även får vara vår chaufför till Grankulla-tävlingarna. Hur sött är inte det?

Planer inför nästa dag,

Kvällens träning var en aning slö och alla var nog trötta. Jag igen känner mig som en gammal tant. Har sjukt överallt och speciellt ryggen påminner mig om och om igen om dess existens.

Imorgon är det en ganska så fullspäckad dag. Men sen lugnar det sig igen. Förutom att Soffan är bortrest och jag ensam ansvarig för veckans alla träningar. Men månne det inte ska gå bra det också.

Jobb, bio, SU-möte och träningar är morgondagens refräng. Sjung på den du.

Översvämning,

Översvämningar efter denna vinter är bara ett faktum.
Den rastlösa familjen och jag var igen en gång ute och körde.
Den här gången var det Seinäjoki och diverse småbyar ditåt som gällde.
Hejhopp.

Nu långpromenad med hund.
Sen ligga på soffan till det åter bär av på träningar.

Jag är så sakens trött sen igår.

De bästa,

Safir 10.04.2010

Ida, Cecilia, Patricia, Marina, Ida och Sofia.
Kärlek och så mycket minnen.
Hur skall jag kunna lämna det?

Uleåborg,

Några bilder till som avslutningsvis får sammanfatta helgen.