Jobbdag,

Väckarklockan, eller i mitt fall telefonen, och min kropp har haft krig i morse. När tiden var inne och ljudet från de små högtalarna strömmade ut, skrek min kropp otroligt fula svar. Kroppen ville inte alls stiga upp. Men klockan var envis och fortsatte ringa var femte minut. Tills sist gav kroppen efter och motvilligt masade sig upp ur sängen. Samtidigt som kroppen ändå var uppe så körde den mamma till jobbet. Undrar när hjärnan har tänkt vakna idag...

Efter att ha gett upp hoppet om en säng och liiite mer sömn så är det väl bara att ta sig i duschen. Och så där sista minuten som jag alltid är, så måste jag in via h&m och köpa en vit skjorta (eftersom mamma lyckades färga den förra rosa).

Sen påpekade mamma sådär smått ironiskt i bilen just.
- Så det blir avfärd i morgon igen. Vilken vecka har du tänkt äta hemma nästa gång då?

Hejhopp.