Onödig människa,

På något sätt känns det som om du inte bryr dig längre. Eller så är det bara jag som är så förbannat komplicerad. Men jag trodde verkligen stenhårt på det som inte förverkligades senaste gång. Och jag levde på det hoppet, det tog mig genom begravningar och mardrömsresor, för jag visste att du alltid fanns där. Men tvivlet är åter min vän. Kanske det är lika bra att inget säga, vad vet jag. Du har ditt liv, jag mitt. Det är väl så det är. Min dröm var en fantasi för bra för att vara sann. Du behöver inte mig, du klarar dig utan. Jag är onödig i det livet. Precis som han i Onödiga människor.