Kan en vänskap bara dö ut?

När det känns som om man inte har något mer att säga. Inget att dela med sig av förutom vardagens tråkiga händelser, är vänskapen på något sätt svagare då? Håller den på att sakta vara över?

Jag har liksom inga tankar att dela med mig av längre, utan att känna mig liten, fjantig och ensam. Vännen, det känns som om vi inte är på samma nivå längre. Det känns som om allting bra just nu är på väg bort. Står du kvar trots att nytt kommer emot? Har vi ens någonsin varit de djupa vännerna jag inbillat mig att vi varit?

Jag hoppas livet som börjar i höst för någonting bra med sig. För nu känns det som om jag bara har farväl framför mig.