Systrar,

Tro det eller ej, men jag är nog världens bästa barnvakt!

Nu är det Tammerfors som gäller.

Petra, Stina & Amira.

Men jag säger er bara,

man skall inte stiga upp tidigt i ett främmande hus när man skall smyga tyst för att inte väcka någon.

Man vet ju för sjutton inte var en endaste sak ligger och stöter med min tur i hälften av möblemanget på vägen ner.

Tror jag aldrig lyckats vara så högljudd en morgon som nu...

Men men, fulla barn sova bäst heter det väl.

Önskar min syster en hejdundrandes krabbis när hon stiger upp.

Syskonkärlek tror jag det kallas...

Skön fredag,

Två tredjedelar sover redan.

Den sista kämpar ordentligt men jag kunde slå vad om miljoner att han somnar inom vilken minut som helst.

Skön känsla på besök.

Tvn står på för sig själv,

ungarna sover,

jag sitter och sticker och tar det lugnt.

Väckning 6 imorgon,

jag jublar, not !

ÄR TRÖTT!!

Barnvakt,

Ensam med tre barn.

2 år, 6 år och 10 år.

Chips, popcorn och godis.

Idol på tv och fiilisen på topp.

Hoppas bara lillon somnar snart. ;)

Planer,

Och jag har storslagna planer på gång.

Men om någon vill veta någonting, så måste ni fråga.

Här avslöjar jag INGENTING!

Hunnit med mycket,

Jag har haft en så full dag att jag inte ens hunnit blogga, det är längesen det hänt senast!

Jag har återvänt till skolan och pinat mig igenom dödstråkiga lektioner, jag är inte gjord för gymnasiet.

Jag har besökt mitt Marthaförbund och fixat klart allting för imorgon, plus träffat huvudstadsbon som var på besök.

Jag har hållit presentation för rikssvenskar om förbundet jag just nu hatar.

Gått på en konstutställning på Kuntsi.

Suttit på ett kansli och försökt komma fram till vettiga saker, utan framgång.

Åkt via borgare för att plocka upp mina jumppaflickor och på samma gång se om min Katja var på jobb ännu, men nej.

Jag har suttit i Citymarket och sålt kakor med mina flickor.

Och nu skall jag snart rusa iväg till allra käraste syster som skall iväg på halloweenfest och jag är utnämnd barnvakt.

Varnade henne för att det bär av till Tammerfors imorgon kl 7, så de måste vara hemma före det. Man vet nämligen aldrig med min släkt. Senaste brorsbröllopet slutade med att syster och jag sov i deras restaurang, men det vet ingen om, så det har i princip inte hänt. Kanske värsta morgonen någonsin när jag vaknade upp där..

Men nu måste jag ha mat.

Det är inte bra att leva på choklad.

Ciao beibis.

Trött flicka,

Men det finns trots en fin dag mycket jag hunnit ångra idag.

Tänker inte räkna upp allting, blir bara på dåligt humör då.

För direkt när jag kom hem och slappnade av,

började jag fundera så man funderar när man är trött.

Jag hoppas ni tycker om mig för den jag är,

för det har jag själv aningen svårt med ibland..

JAG VILL,

Jag bara sitter och stirrar, tåg hem är mysigt, men börjar vara för vardagligt för att ens vara liiiite spännande...

Får absolut ingenting gjort.

Men jag drömmer och jag funderar.

Jag har två alternativ.

Antingen kör jag in i väggen totalt eller så byter jag riktning nu.

Satt och läste favoritförbundets tidning och tänkte tillbaka på vännens ord idag på kansliet.

Jag har bara två alternativ.

Måste intala mig själv att antingen slutar jag som människa nu,

eller så skaffar jag tillbaka mitt liv och uträttar storslagna planer.

Det är bara det att jag inte riktigt vågar tro på mig själv ännu.

Jag vet någonstans innerst inne att jag kan, men på samma gång tar den förbannade jantelagen över och skriker "va fan skulle du vara bättre än någon annan för?". Och nej, jag vill inte vara bättre än någon annan,

jag vill bara själv kunna känna att "nu gjorde jag det, bra jobbat!"

Funderar seriöst på att bli vän med mig själv nu.

Varför skall jag träna till maratonloppet som jag redan vet att jag förlorar?

Varför inte ta tid för mig själv, ta hand om mig själv, äta och sova?

Vad är det som driver mig till detta vansinne?

Varför kan jag inte vara med mig själv en kväll?

Jag vill ju bara vara bra,

jag vill bara få höra att jag duger, också då när jag inte lagt fram ett felfritt arbete på bordet framför dig.

Jag vill veta att även jag kan andas i denna värld utan att må dåligt och utan att behöva vara en del av den mörka statistiken då det kommer till flickor.

Jag lovar att jag någon dag här inom den närmaste tiden skall ställa mig upp i ett högstadium och berätta min historia för de flickorna.

Det var det jag ville höra när jag gick i högstadiet och alla dog ifrån mig och alla försvann, på ett eller annat sätt.

Jag vill kunna erbjuda de vilsna flickorna en liten tröst i vardagen, trots att jag helst av allt skulle vilja fixa storasystrar åt dem.

Varenda en högstadieflicka har funderingar och tankar hon vill dela med någon annan.

Det är så mycket jag skulle vilja förverkliga när det kommer till flickor och speciellt flickor som jag själv.

Jag är inte själv på topp ännu, inte ens nära. Men det är just det som är så mänskligt. Om någon själv väljer att ställa sig upp och berätta om någon sjukdom eller livskris som den gått igenom, så är det alltid efteråt, flera år efter att den personen blivit frisk. Jag vill bara så gärna dela med mig, försöka förebygga flickornas hälsa, för jag vill inte att de skall ner i gropen, jag vill att de skall må bra!

Och jag lovar er en sak.

Om ingen anställer mig snart, eller ens ger mig ett deltidsjobb eller fast ett par månaders jobb, så startar jag en egen förening och gör det själv. Fine, jag är inte den bästa på att ta hand om mig själv, men jag har ännu förmågan att ta hand om andra och jag tänker inte stå och se på när flicka efter flicka rasar, vi unga är för sjutton morgondagens framtid!! Hur skall det gå till i morgon om ingen av oss orkar ut i arbetslivet?

Jag har skickat vän efter vän till sjukhuset när deras kloka bantning gått för långt, gång på gång. Jag har polisanmält biltjuvar och snattare. Jag har ringt nödcentralen under fester. Jag har mist alldeles för många nära och kära. Jag har varit ögonvittne till olyckor och jag har själv tagit tag i min värld och gått till den där skräckinjagande psykologen och kuratorn. Jag har vågat bli vän med människor mycket äldre än mig själv och jag har själv levt 18 år på denna jord. Jag vet inte nära på så mycket som vilken människa som helst äldre än mig vet, och kommer inte i närheten av den livserfarenheten. heller Men jag har VILJAN. Det finns så många oskrivna regler som säger att gymnasieelever inte kan, inte orkar och inte är tillräckligt mogna för vissa saker, som att jobba till exemple. Jo, jag håller med. Men hjälp mig då någon som kan det.

Förlåt för långa texter, men jag är bara så trött på att ständigt stå på sidan om och se på. Jag vill kunna göra någonting konkret. Men världen vi lever i springer inte direkt emot en med öppna armar när man som 18-åring vill göra någonting gott. Det finns liksom inget direkt forum att gå till som Finlandssvensk och få igenom sitt projekt eller idé. Jo visst kan du gå till närmaste förening som värnar om ungdomar, men räkna med att jobba i ihjäl dig och inte få en cent som tack.

Jag har nog av frivilligt arbete redan nu, på gränsen till att gå under faktiskt. Därför ställer jag mig nu trappsteget högre upp och kräver betalt för det jag gör.

By the way, så hatar jag att åka Pendolino. Tacka vet jag Intercity tåg.

Ett eget liv,

Jag vill ha ett eget liv.

Jag vill bo i Helsingfors

och jag vill jobba på Marthaförbundet.

Mitt hjärta finns seriöst där.

Jag bara älskar den organisationen, de människorna och det de gör för vårt samhälle.

Jag har haft en underbar dag.

Har fått sitta på kaffe med min internetvän.

Skvallrat. planerat och roadat med mina underbara marthor.

Jag har suttit på en helt najs föreläsning och druckit ett glas vin förrän hemfärden var ett faktum.

Jag vill byta liv.

Jag vill vara 30+ och har ett jobb, en lägenhet och ett eget liv.

Jag vill inte gå i skolan mer och jag har absolut inte lust att återvända till Vasa.

Jag trivs som fisken i vattnet här ju!!

Kommer att landa där hemma runt 22-tiden ikväll.

Imorgon börjar jag 8.15.

Fan vad jag hatar skolan just nu.

Jag kunde göra sån nytta på andra ställen,

varför gymnasiet??

Kvällsfunderingar,

Känner mig så totalt oförberedd på morgondagen.

Jo jag skall återigen sätta mig på tåget som tar mig söderut,

men det finns liksom inga planer, inga tider.

Det känns konstigt att resa utan tider.

Vet inte ens vilket tåg jag hoppar på imorgon!

Men jag vill så innerligt träffa min favoriter.

Jag har saknat det så!

Förr var jag där nere en gång i veckan,

och de resorna saknar jag mer än någonsin.

Visst är det tungt att åka av och ann,

men det ger så mycket på samma gång att en tågresa hit eller dit inte spelar någon roll.

Mamma är arg för att jag åker.

Är jag förvånad? Nej.

Hon bryr väl sig bara.

Men så hon inte får fram det på rätt sätt, utan allt slutar alltid i bråk.

Och jag fortsätter fundera på hur jag seriöst skall klara av julen med min ekonomi... Det ser inte ljust ut alls. :/

Suck,

BAH!

Energin är som bortblåst.

Jag känner mig så utanför allting som heter skola.

Jag hör inte hemma där längre.

Jag ångrar mig så innerligt att jag inte gick med i abi-kommitteen,

det skär i hjärtat varje gång jag ser alla mina vänner sitta och skratta på dessa möten..

Det skär i hjärtat att min vän inte kom till skolan igår morse för att prata. Fast vi bestämt.

Det skär i hjärtat att hon valde att inte komma på kaffe idag heller.

Det tar otroligt ont att veta att jag på fredag skall stå och tala gott om ett förbund jag bara totalt hatar just nu.

Jag har dessutom ingenting att säga..

Det är en obekväm sanning att veta att jag är totalt luspank.

Hur skall det bli med mina julklappar i år?

Här jobbar jag livet av mig,

men står ändå kvar, lika fattig som när jag började.

Jag kunde lika bra ligga under täcket hela dagarna.

SUCK.

Jag behöver mat och inspiration för att hålla kvällens träning.

Jag behöver få träffa min Katja, men det blir först nästa vecka.

Ännu större SUCK!

NU,

Nu är jag taggad.

Nu skall jag framåt och uppåt.

Vad sjutton skall jag ligga på bottnen och klaga för?

Ingen blir glad av det, allra minst jag.

NU GÄLLER DET, NU SMÄLLER DET!

Vaken redan,

Åh suck.

Tidningen har inte ens kommit fram ännu och här sitter jag.

Ibland kan man bara inte sova.

Nå hunden är nöjd när hon får stiga upp redan nu och gå ut.

När vi just var ute var det så tyst och skönt.

Inte en själ, inte ett ljud.

Om jag inte vore så morgontrött så skulle jag säkert vara uppe mer ofta den här tiden.

Såg faktiskt en av grannarna i fönstret.

Hon satt framför datorn.

Så jag är inte den enda själen som är vaken ren.

Vad händer?,

Det känns som om jag inte hör hemma här mera.

Det känns som om vardagen stänger ut mig.

Jag är trött och ser saker och ting på ett helt annat sätt än vanligt.

Det känns som om vännerna i skolan inte är vänner längre.

Det känns som om de bara ger mig långa blickar varje gång jag går förbi.

Jag känner mig så otroligt efter och på något sätt utfryst.

Idag satte jag ihop en finska presentation på 7 minuter.

Jag trodde inte det skulle gå, men jag klarade det.

Men jag orkade inte ens vara lite stolt.

Vad är det att vara stolt över va?

Vad gör jag för fel när vännen bara ryggar tillbaka?

Vad händer?

Rädd,

Jag är återigen livrädd för imorgon.

Jag skall än en gång prata med Henne.

Snälla, hjälp mig, få mig lugn.

Jag är livrädd...

Trött,

Jag vaknade just.

Slocknade helt enkelt en halvtimme sedan.

Den halvtimmen fanns inte med i planerna,

och jag skall vara gymnastiktränare om en halvtimme.

Det finns ingen som helst lust för det just nu.

Jag vill bra fortsätta sova.

BLÄ,

Mitt i allt kom den känslan jag undvikit hela helgen.

Känslan jag skjutit på med Finrexin och Panadol i mängder.

Men nu har den tunga flunssa-kroppen anlänt.

Sitter säkert här med feber nu, feberbarn som jag är.

Men jag måste bara till skolan imorgon,

kan inta vara borta mer..

Jag är usel.

Viljan finns,

Ikväll är jag mottaglig för mycket.

För trött för att protestera, för intresserad för att sova.

Jag önskar mig bara en vän som fyller mitt hus med värme och prat, tårar och skratt.

En vän som säger det jag måste höra, om och om igen.

En vän som aldrig tröttnar och som sitter där bredvid mig natten igenom.

Men jag är ensam.

Bara hunden och jag.

Och ett par jävliga träningar i färskt minne...

Jag vill verkligen nu, men jag orkar inte.

Gymnast?,

Jag är kanske Vasas uslaste gymnast.

Jag hatar mig själv för det.

Jag orkar aldrig någonting och var så mycket bättre förr.

Får väl lov att satsa på mina flickor då istället.

De kanske ännu har en chans att komma dit jag en gång var.

Det är väl bara att inse att man måste sluta snart.

Eller så återvänder jag till många träningar, en smalare Ida och lite fokus...

On the road,

Påväg hem igen en gång.
Sitter i bilen och befinner mig 126 km från mitt hem.

Körde halva vägen jag och nu kör vännen bredvid mig.

Huvudvärken är ett faktum

och flunssan min bästa vän..

Måste verkligen på träningar ikväll!

Har varit borta alldeles för länge nu.

Och så längtar jag såå till torsdagen..

Social,

Nu har alla samlats kring min säng, varför alltid min?

Vi leker den där sjuka leken med att man har lappar i pannan med kändisars namn på och skall komma fram till vilken kändis "man är".

Jag gillar människorna trots allt.

Men jag behöver sömn...

Inför karnevalen,

Jag är glad och smått chockad.

Det har varit en helt okej dag,

men den här utbildningen trodde jag skulle ge mig mer i utbildningsväg än vad den gjort hittills...

Men den har gett så mycket mer.

Jag träffade människan jag inte vet var jag haft förr.

Hon höll ett par timmar program för oss och sedan tog jag mig själv i nacken och gick fram för att hälsa på henne och byta några ord.

Alla andra gick på kvällsmål.

Där satt vi i en tom gymnastiksal och hade bara varandra.

Hon undrade hur jag hade det.

Jag vara nära på att bryta ihop direkt.

Men vi pratade.

Jag var lyckligare än på länge.

Jag älskar när vuxna människor tar sig tid för att bara sitta och lyssna.

Vi åt kvällsmål med alla andra.

Dock satt vi i ett eget bord och pratade gamla minnen.

Jag var ännu lyckligare.

Jag körde henne till bussen sen.

Jag saknar henne redan.

Jag som totalt haft fel uppfattning om människan...

Nu är jag totalt snuvig.

Min hjärna sprängs snart och jag är bara så trött.

Alla sitter i gymnastiksalen och leker och skrattar.

Jag orkar inte ens vara avundsjuk..

Sjuk,

Jag skall sova på skolgolv inatt.

Jag orkar inte vara social mera idag.

Jag är sjuk.

Och arg.

Max speed,

Jag har varit fel människa på fel plats sedan förra lördagen nu.

Därför är det så innerligt skönt att hinna hem och vända.

Imorgon är det ett marathon-lopp till dag.

Jag är den som springer.

Jag är den som är pipi i huvudet.

Det blir FN-fest i skolan, en lektion,

snabbt via ett par kanslier,

köra ner till Pargas för att sedan utbilda oss hela kvällen och helgen.

Ingen fara bara vi hinner hem till träningarna på söndagkväll.

Härligt att snabbt springa in på kansliet idag också,

jag bara älskar det stället!

Men nu skall jag packa om för att sedan orka upp tidigt imorgon.

Kämpa på!

Uppdrag,

Uppdrag hemfärd.

Återkommer!

Avslutning,

Skrivet idag i minnibussen påväg till Parlamentet:

"Vi sitter i vår minibuss påväg till parlamentet. Diskussionen mellan de två egoisterna är i full gång. Inget fel med det, men jag tar illa upp. De trycker indirekt ner alla andra som är i sällskapet. De trycker ner alla andra ungdomsorganisationer och får alla andra att låta som skit. Det är deras egna föreningar och organisationer som är bäst och vinner guld, medan alla andra behöver förbättras och lagas om.

Åh, jag blir bara så arg på såna trångsynta människor. Håll de tankarna för er själva och sluta såra andra. Ni är inte bäst i världen, och kommer inte att bli det heller. GAH!"

Var kanske på aningen sämre humör imorse.

Men nu efter ett antal glas vin och lite choklad leker livet igen.

Det skall bli en avslutningsmiddag ännu ikväll på en finfin restaurang.

Me like.

Jag är återigen så frisk som jag kan bli.

Hade värsta migrän huvudvärken idag på dagen.

But now I´m back!

Och jag har hela dagen bara konstaterat hur jäkla bra förbund Martha är.

Vill bara springa in på kansliet och krama alla där!

Men nu mer Tokai-vin!

Sista dagen,

Det är några människor jag ändrat uppfattning om under denna resa,

jag blir alltid lika förvånad när det händer.

Utseende spelar för fan ingen som helst roll egentligen!

Idag är det alla möjliga fina byggnader som skall besökas.

Parlamentet, finska ambassaden osv.

Måste bara hinna köpa hem vin idag.

Jag har sovit rekordlånga 7h inatt.

Så humöret är än så länge på topp.

Men tyvärr finns det människor i detta gäng som jag bara inte går ihop med.

Men det är bara att spela med och verka intresserad,

så där som i vanliga livet också, you know!

En fin människa skickade meddelande åt mig igår.

En annan fin människa underhöll mig på facebook inatt.

En fin människa behöver mig där hemma nu,

och jag saknar av hela mitt hjärta.

Kämpa på min ålänning.

Kramar !

Natten,

Too tired to function..

Har varit en evighetslång dag idag och när vi stod ovanför stadens alla ljus kom det både en och flera tankar på besök.

Det är mycket jag hunnit sakna under denna resa,

men jag har bara bitit ihop och inte sagt någonting,

Jag vill inte vara till besvär.

Kommande veckors program är till för att ta livet av någon.

Jag hoppas jag överlever..

Men nu är jag faktiskt så trött att jag inte orkar komma fram med någonting smart att skriva.

Night.