Planeringen för alla resor är i full gång.
Jag kommer att få träffa så många underbara människor att jag inte kan vänta mera.
Idag har jag återigen saknat, av hela mitt hjärta.
Men jag klarar mig.
Har fått så många fina mejl av människor som bryr sig,
så många kramar och så fina ord.
Varför minns man inte sina vänner lika mycket i vardagen som just nu?
Måste det verkligen dö människor innan man förstår hur bra man har det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar