Hon ville ut och jag behövde nattens friska luft.
Det är länge sedan jag stirrat in i månen sådär länge.
Där gick vi båda,
det kändes som om det redan var minusgrader i luften,
i tystnaden,
i mörkret.
Jag njöt.
Jag njöt verkligen.
Jag var lugn.
Denna kvällen ett liv.
Jag har fått ta del av så många fina människors ord att jag inte kan annat än tacka och vara en äckligt lycklig vän.
Jag mår inte helt perfekt nej,
men jag har förmågan att glömma hur jag mår när dessa människor omger mig, om så bara med sina ord.
Men nu tar tröttheten, utmattningen över.
Borde seriöst skaffa sömntabletter,
är bara så rädd för det.
Men jag måste få sova!
Kanske Hon kan fixa det åt mig på tisdag?
Men nu skall jag lägga mig i sängen,
tänka på det jag fått höra ikväll,
och önska att imorgon blir en ännu bättre dag.
Gonatt vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar