man jag känner mig bara så usel och ensam ikväll.
Jag kan ingenting och orkar ingenting,
vad är det för stil?
Jag vill så ha någon att krama om ikväll.
Fick en värmande kram av grannen idag på dagen,
önskar att hon och jag var vänner så jag nu kunde sitta hos henne och prata.
Hon kunde vara min extra mamma, vägg i vägg.
Jag vill bara ösa ur mig massor med tankar om det som hände i början av veckan.
Jag vill bara ha en famn att få gråta i.
Någon som ritar bilder på min rygg och som smeker mitt hår,
någon som jag kan slappna av tillsammans med och som orkar lyssna på mina flummiga tankar.
Det finns en gråt som väntar på att bli utsläppt,
men jag vill inte gråta i min ensamhet,
det känns för deprimerande.
Tänk om mina drömmar kunde bli sanna, bara för ikväll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar