Jag har aldrig känt mig så nere och så usel som just nu.
Jag saknar människor av hela mitt hjärta,
jag saknar så det gör ont,
fruktansvärt ont.
Jag undrar hur jag skall få någon sömn alls inatt,
när tar krafterna slut?
Jag som trodde krafterna var på slutrakan redan i vardagen och dess måsten,
men där hade jag då fel.
Otroligt ad mycket energi man har att ta till när det kommer till sorgen...
Hur stark måste man vara för att klara sig ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar