Det har varit en helt okej dag,
men den här utbildningen trodde jag skulle ge mig mer i utbildningsväg än vad den gjort hittills...
Men den har gett så mycket mer.
Jag träffade människan jag inte vet var jag haft förr.
Hon höll ett par timmar program för oss och sedan tog jag mig själv i nacken och gick fram för att hälsa på henne och byta några ord.
Alla andra gick på kvällsmål.
Där satt vi i en tom gymnastiksal och hade bara varandra.
Hon undrade hur jag hade det.
Jag vara nära på att bryta ihop direkt.
Men vi pratade.
Jag var lyckligare än på länge.
Jag älskar när vuxna människor tar sig tid för att bara sitta och lyssna.
Vi åt kvällsmål med alla andra.
Dock satt vi i ett eget bord och pratade gamla minnen.
Jag var ännu lyckligare.
Jag körde henne till bussen sen.
Jag saknar henne redan.
Jag som totalt haft fel uppfattning om människan...
Nu är jag totalt snuvig.
Min hjärna sprängs snart och jag är bara så trött.
Alla sitter i gymnastiksalen och leker och skrattar.
Jag orkar inte ens vara avundsjuk..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar