Bilder från hotellet,
platsen där hon dog,
poliserna,
ambulanspersonalen
och alla gråtande vänner kommer emot,
ständigt fast etsade på hjärnan.
Inte en minut utan att tankarna åker iväg till gårdagen.
Det är fan igår det hände,
det känns som en vecka minst.
Dessa dagar är oändliga.
När tar denna mardröm slut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar