Idag kom den ack så nära,
minnesstunden kom nära känslorna.
Men känslokalla jag vågade inte tro på det jag hörde,
tankarna gick istället till mommo och moffa.
Men gruppen runt en,
lärare och elever, tog mig tillbaka till verkligheten
och jag förträngde sorgen som knackade på.
Ikväll skall vi ut och äta.
Krakow är en sagolik stad.
Så mycket sorg och minnen blandat med mysiga cafeer och pubar.
Det blir fest ikväll, tror det behövs för alla inblandade.
Jag vet att man inte skall "dricka sig ur problemen".
Men alla behöver slappna av nu och få tankarna på någonting annat än massdöd och tortyr.
Hela dagen har varit mörk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar