Ikväll är jag mottaglig för mycket.
För trött för att protestera, för intresserad för att sova.
Jag önskar mig bara en vän som fyller mitt hus med värme och prat, tårar och skratt.
En vän som säger det jag måste höra, om och om igen.
En vän som aldrig tröttnar och som sitter där bredvid mig natten igenom.
Men jag är ensam.
Bara hunden och jag.
Och ett par jävliga träningar i färskt minne...
Jag vill verkligen nu, men jag orkar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar