Ledsen,

Jag är ledsen och tänker för mycket.

Vet inte om det kallas stress eller bara allmän förvirring.

Men just nu snurrar tusen tankar i huvudet.

Och kanske jag bara är för trött för att tänka klart,

vad vet jag.

Men jag vet att jag är rädd.

Tågresa,

Jo, det blev en alldeles för kort natt inatt,

och jag har sovit otroligt dåligt.

Har legat och vänt och vridigt på en massa saker och vaknat flera gånger under de 4h jag sov.

Men det är bara att stiga upp.

Om en timme är det avfärd,

och det kommer att bli en intressant dag, på många olika sätt..

Auf Wiedersehen Vasa!

Men det är nästan skrämmande då konduktörerna på tåget mellan Vasa och Seinäjoki inte mera ber mig om att visa studiekortet.

Det brukar vara stenhårda med den saken. Men nuförtiden är de bara vänliga. Mitt senaste tågsällskap påstod att de känner igen mig. Nå nej tänkte jag, men ju mer jag funderat, desto mer sanning ligger det i det hon sade. Känner de verkligen igen mig? Herregud!

Inte gonatt,

Nä nu kan jag nog inte gå och sova.

Det här blev helt för spännande.

Jag blev just erbjuden en av de mer underliga dejterna;

"Jag betalar din tågresa till Helsingfors, om du kommer på kaffe med mig."

Och så händer det saker på fejsboken, och meddelandena av vännen kan jag bara inte säga gonatt till.

It's going to be a short night.

Jag är stolt!,

Åh , det är så mycket jag kunde babbla på om ikväll.

Men är än en gång så jäkla glad för att jag känner de människor jag gör och för att jag vill, vågar och kan lära känna nya personligheter och människor hela tiden. Jag konstaterar bara om och om igen; vad vore livet utan relationer och framför allt djupa relationer till människor omkring en?

Jag blir bara så stolt över mig själv så där i smyg när jag kikar över axeln och konstaterar att jag verkligen vågar ta kontakt och vågar prata.

Jag skulle vilja se mig själv som en gud från himlen, ni vet så där som man kan i filmernas värld, och se hurudan jag var för 3 och 4 år sen. Jag var så rädd för människor då. Jag var så osäker och liten och vågade inte säga vad jag tänkte, tyckte och kände.

Jag säger inte att jag nu i alla sammanhang har saker att säga och argumentera om. Men jag är i smyg så stolt över att jag vågar prata i den sanna bemärkelsen. Jag vågar nuförtiden sätta mig ner med en annan människa, se den personen i ögonen och prata om mig. Ett ämne som varit så förbjuder förr. Jag är stolt! Visst är jag nervös inför vissa personer och möten, men vem är inte det? Det ger liksom en kick att våga och klara av det.

Jepp jepp, men nu i säng!

Tåget går 6.22 imorgon.

Gonatt.

Vännen min,

Vännen, du vet att jag tänker på dig och bara vill krama dig och finnas där.

Men det är inte så lätt via sms att få fram det.

Men du skall veta att du både finns i min hjärna och mitt hjärta ikväll,

och för alltid.

Kämpa på, det viktigaste är att du mår bra.

♥

Tänk positivt....,

Jag har kommit på en sak.

Jag har alldeles fel glasögon på mig när jag träffar människor i min egen ålder.

Jag ser mest bara konkurrerande människor runt omkring mig,

men idag kom jag på mig och NU tusan är det slut på det.

Den enda man sist och slutligen kan tävla rättvist mot är en själv.

Det leder bara till otroliga missförstånd genom att tävla mot andra och att över huvudtaget se någon som något sorts hot,

det blir bara så fel.

Kanske det är därför jag alltid lyckas få helt fel första uppfattning om människor jag träffar?

Tror inte det är en enda människa jag ens haft tankarna på aningen på rätt spår med efter en träff.

Därför blir jag ständigt så chockad över människorna i min närhet,

men fortfarande stolt över att jag själv lägger märke till sånt och ändå har förmågan att ändra uppfattning om min medmänniskor och inte låsa mig vid första tanken.

----------------------------

Just nu skulle jag kunna fara ut och springa igen.

Är så förbannad på vår tränare och våra träningar över huvudtaget att jag bara kunde skrika, springa eller slå sönder någonting. Jag ger seriöst upp snart,jag är en usel gymnast och vi är en usel trupp. Vårt självförtroende är på noll, och tanken på att vi är Finlandssvenska mästare tre år i rad känns som ett misstag. Vi är usla. Jag blir så ledsen och det tar så mycket energi.

Men vi skall tänka positivt, vi SKA tänka positivt...

Vi klarar nog det här med.

VI är en så bra grupp egentligen att vi nog klarar lite nedgångar och konflikter.

Jag måste tro på oss!!

Lyssna,

Jag skulle just lägga mig framför datorn och hälla ur mig alla förbannade tankar efter träningen.

Men så öppnade jag min mejl och läste Fridas fina ord.

Humöret vände direkt och stoltheten kom fram.

Gå in på : http://arenan.yle.fi/audio/58115 och spola fram till 29 minuter och 50 sekunder.

LYSSNA!

Söndag,

Jag såg just årets kanske bästa Idol-repris,

kalla kårar i all ära!

Herregud hur bra får man vara som 16-åring??

Idag tänker jag inte göra någonting alls.

Träningar ikväll förstås,

men det går på rutin.

Önskar verkligen att jag hade 70€ överlopps just nu,

vill så innerligt hjärtligt ner till huvudstaden för att se Så som i himmelen.

Det har varit min dröm sedan jag fick höra att den kommer att spelas där nere.

Kan jag inte få min lön denna vecka?

Åh, mitt hjärta brister... :'(

Så började jag återigen drömma om en Winnerbäck konsert.

Tror jag skulle gråta av lycka hela spelningen,

men som sagt är det bara en enkel dröm...

Någon som har lust att sponsra mig biljetter till huvudstaden och en sängplats för antingen tisdag eller onsdag?

Mysig kväll,

Jag kanske är den enda myndiga ungen som inte befinner sig på Fontana som bäst,

men jag klagar inte.

För jag hade en finfin kväll med min Satu.

Vi bakade julstjärnor tillsammans med hög och bra musik

och såg sedan några otroligt bra avsnitt av Anna Pihl.

Sånt gillar jag!

(dessutom är jag så pank för tillfället att jag just och just ens skulle klara av inträdet till någon av stadens krogar..)

Men som sagt, min värld går inte under för att jag inte får fara ut.

Vinet från gårdagen räckte även för denna dag.

Så återvänder dessutom mamma hem från Dublin om 5h,

så då gäller det att agera chaufför igen.

Men SEN ska jag sova!

Jag tackar och bockar återigen för en mysig kväll.

Varför fara ut bara för att alla andra gör det?

Varför inte göra det man verkligen vill göra och njuta av?

Nu skall jag fortsätta på min duktighetsbok,

återkommer med kommentarer om den sen.

Hemma igen,

Tror jag aldrig tyckt om att åka tåg så mycket som jag gjorde idag.

Det var helt underbart.

Bara satt och lyssnade på min musik och stirrade ut,

läste lite mellan varven och sov i några omgångar.

Härligt!

Är nu hemma igen en gång och vad är inte bättre än att få hemlagad mat genast man kommer innanför dörren?

Det satt perfekt, speciellt då jag idag endast levt på en kakao från Robert´s.

Det var kul att träffa min Niki igen.

Underligt hur man kan lära känna människor på olika ställen och sätt.

Men det är så sant som det är sagt,

jag måste ju komma ner på jullovet!

Tänkte att jag kunde ta en Södra Finland runt.

Lovisa - Moster och familj

Borgå - En bekant familj och Frida om hon väljer att vara på plats. ;)

Grankulla - Faster och familj och kusinen

Esbo - Bror och familj

Helsingfors - Alla mina fina underbara

Ekenäs - Mostern som jag verkligen skulle vilja och behöva besöka, av många olika själ.

Så kanske jullovet är räddat.

Får se, får se sa den blinda, om jag har någon bil alls.

Men det skall alltid finnas planer!

Nu MAT!

Leva livet,

Jag vill bara ha sagt att dessa två dagar varit de bästa på länge.

Det som är skönt med att vara här nere är att vardagen känns så långt borta.

Att få laga mat och äta och dricka gott med styrelsen var det glädjepillret jag behövde.

Att sedan få sitta kvar och prata var bara bonus på glädjekontot.

Jag blir så glad av mina marthor.

De får se vilka problem som helst med organisation, människor och evenemang,

men jag blir bara så glad.

Nu skall jag iväg från MITT hotellrum,

måste informera den snygga receptionisten om att det var perfekt.

Eller dra en favorit i repris och låna penna. ;)

Blir snabbträff med Niki förrän det bär av hemåt igen.

Jag ser nästan fram emot tågresan.

Jag skall läsa min bok och sticka och höra på dunderbra musik,

utan dåligt samvete.

För jag har inget skolarbete som ligger på mina axlar nu

och jag har ingenting som skall vara gjort denna helg.

Jag bara lever livet.

Så ser jag också fram emot att få i mig en huvudvärkstablett när jag kommer hem!

Men det är smällar man får ta när man har roligt.

Vad är nu lite huvudvärk...

TID,

Måste bara tillägga att det finns personer i vars sällskap man kan vara totalt sig själv.

Sånt sällskap uppskattar jag mer än någonting.

Det var så mycket som träffade rätt,

och diskussionen om människokännare var som pricken på i:et.

Diskussionerna har nu övergått i roliga och härliga sms.

Åh, jag är bara så glad!

(och har sååån huvudvärk!)

Önskar att jag fick komma ner hit ännu före julen,

känns som om jag har så händelselösa veckor framför mig när det inte finns någon resa ner inbokad...

Men å andra sidan kommer kvällens sällskap troligen upp ännu i år,

så månne vi inte drar en favorit i repris?

Jag älskar kvällar då det inte finns annat än TID .

(och lite vin förstås..)

Ikväll var en kväll utan telefoner och datorer.

Ikväll var en kväll då vi bara hade tid för att sitta och prata och för att sitta och vända och vrida på livet.

Ingenting imponerar mig mer än såna människor, såna som tar sig TID.

Bara så ni vet!

Gonatt.

Underbar kväll,

Kanske bästa kvällen på länge.

Kanske bästa diskussionerna på länge.

Och det verkar som om detta hotellrum är gjort för mig.

Det är så perfekt.

De har uttag på rätt ställen,

bred säng,

snygg inredning

och framför allt otroligt fräsch wc! ;)

Nä vet ni, en aning mycket vin för att blogga ikväll.

Ses och hörs.

Provläsning,

Jag orkar inte med bloggar ikväll.

Jag skall börja läsa på morgondagens prov istället.

Bara fem dubbelsidiga A4:ans sidor med ord,

dessutom har hon skrivit dem med storlek 10, ungefär.

So let's start!

Tur jag sov idag på dagen!

Huvudstaden,

IMORGON KOMMER JAG!

Och jag väntar mig många varma kramar! <3

Äntligen blir det fredag!

Gubbar,

Nu har jag sovit bort tiden igen.

Undrar varför jag är så trött hela tiden.

Just nu sover jag 7-8h varje natt, men ändå är jag så slut när jag kommer hem.

Dessutom är det provvecka nu,

så det finns inte ens mycket att göra denna vecka.

Nu måste jag klä på mig ett par lager kläder till.

Det är kallt i huset, de fixar våra batterier idag hela dagen.

Tur jag vaknade innan gubbarna stormade in i mitt rum nu,

annat var det imorse.. ;)

Ha en bra dag,

Denna dag tror jag blir så mycket bättre än gårdagen,

förutsatt att jag har tur i finskaprovet.

För vet ni,

imorgon flyr jag fältet igen,

gladare än någonsin!

Ha en bra dag!

Medmänniska,

När en människa verkligen berör en på djupet, det är då som livet är värt att leva fullt ut. När man vågar, kan och vill komma någon annan nära, när man vågar ta del av och när man vågar dela med sig. Det är då som den där känslan går genom hela kroppen och jag njuter fullt ut.

Kan bra hända det börjar bli tjatigt mitt tal om andra människor och hur de om och om igen lyckas beröra mig på olika punkter. Men vad jag ser så finns det inget som är mer värt i guld än att få möta andra människor. Och jag håller fortfarande kvar vid min tanke om tid.

Det enda här i världen som är jämt fördelat för alla människor varje dygn är tiden. Vi har alla 24h att varje dag göra det bästa av. Därför har vi alla lika stor möjlighet att använda den tiden för att vara människa. Men nej.. Då tar vi istället chansen att stressa omkring som vita spöken. Vi kör slut på oss själva i vår egen jakt efter det perfekta. Vi tävlar och konkurrerar oss själva till graven. Känslan av att vara nöjd lyser med sin frånvaro och hela tiden är det någonting som saknas.

Jag säger inte att livet ser ut så för varenda en själ, men tyvärr är det vardag för alldeles för många vilsna själar. Alla har vi lika stor chans att ta hand om oss själva och att framför allt ta oss tid till att SE varandra. Få uppleva att ha den där vännen vid sin sida som verkligen LYSSNAR och tröstar. Att kunna ta sig tid för en vilsen själ som behöver några goda ord på vägen och helt enkelt möta varann med ens fulla uppmärksamhet.

Det är där faran med vårt digitaliserade samhälle ligger. Alla är nåbara överallt. När får vi bara stänga av?

När satte du dig senast ner med en annan själ och lät den stunden vara en minimal del av livet då telefonerna var avstängda, datorerna nerpackade och anteckningsblocken bortgömda? När har du senast varit den där äkta medmänniskan som SER, LYSSNAR och vill FÖRSTÅ?

Om det är längesen, ta dig en funderare på vad som är viktigt här och nu.

Kramkalas,

Facebook är kanske århundradets bästa uppfinning, total kärlek till den sidan.

Har ingen aning om hur jag skall sammanfatta kvällen på det stället ännu,

måste de låta få sjunka in lite.

Men säger bara att jag blir så glad av min Frida.

Ni förstår bara int fast hur många hjärtan och fina ord jag skulle sätta efter,

det är en sån speciell känsla.

Samma känsla som jag kände idag efter Wayne's.

Åh, man kommer långt med att bara vara människa.

Dagen vände så totalt.

Vill få ner mina tankar i ett fint, sammanhängande inlägg just nu,

men det kanske kommer senare ikväll ännu.

För just nu är jag för uppe i varv för att tänka på hur jag bildar mina meningar.

Kramkalas!

(jag längtar så otroligt till fredagen!)

Underhållning,

Jag känner kanske världens finaste människor.

Med risk för att låta som alla äckliga tonårsflickor med sina forever darling, lööw yaa osv.

Men undermedvetet (eller kanske nog medvetet) har jag undvikit finskaböckerna hela kvällen,

och min Frida och Sofie har varit goda underhållare.

De slår i alla fall alla världens finskaböcker med hästlängder.

Så de så!

??,

GAH!

Jag är bara så usel ikväll.

Får inget gjort och trycker i mig mat som vilken tjock människa som helst.

Var är min självdisciplin??

Skolan?,

Varför har jag blivit så otroligt lat? Jag får ingenting av mening gjort mer, allting bara blir på hög. Och sen tror jag att jag skall avlida av stress när stunden kommer då jag verkligen MÅSTE göra bort saker och ting för att överhuvudtaget överleva. Var är min motivation? Vad håller jag på med?

Jag har alltid haft ett betyg med nior och tior i majoritet, nu får jag inte ens läst till proven mer. Och okej, jag kan hålla med mig själv på den punkten att det just nu inte är såå stor skillnad vad jag får för vitsord i mina kurser, bara jag blir godkänd. Men det är inte det som är problemet, det är hela min inställning till skolan som ändrat.

Jag har alltid tyckt om att gå i skolan, till och med under de åren då det var strängt förbjudet att tycka om skolan. Jag har aldrig haft någonting emot att ta mig dit om morgnarna för att sedan komma hem och känna att jag verkligen gjort någonting. Men som frånvarotimmarna kan bevisa denna period, så är det nog någonting som ändrat totalt. Jag är mer frånvarande än närvarande nuförtiden. Och jag stannar hellre hemma i sängen en dag än stiger upp i gryningen för att ta mig till skolan.

Håller bara tummar och tår nu för att den lilla bit motivation som finns kvar där någonstans innerst inne, räcker enda till slutet, jag förlåter nämligen aldrig mig själv om jag skulle misslyckas i att bli student nu...

Det går usligt,

Jag är så otroligt usel på att läsa på prov, det bara går inte.

Jag har återigen inte fått någonting gjort angående finskan,

kanske vi drar den på talang också?

Just nu är nog sötsuget den största boven i dramat.

Jag är sjukt snål på någonting gott, men NEJ.

Aningen farligt är det ju i och för sig att butiken ligger några hundra meter bort,

trodde aldrig den stunden skulle komma då jag tackar för regnet.

Somnade på soffan igen,

jag skulle ju bara se slutet av den där filmen..

Oj suck med mig,

jag är så otroligt hopplös.

Men jag har i alla fall en otroligt fin Jessica.

Jag gillar henne enormt!

Att springa,

Denna dagen är ett undantag i hur mitt liv brukar se ut sådär vanligtvis.

Jag blev så arg på mig själv under engelskaprovet idag,

varför kan jag bara inte lyckas läsa ordentligt kvällen före?

När jag kom hem hade jag noll lust att sätta mig framför finskaboken,

men bestämde mig för att jag varken får sova eller göra någonting annat onödigt.

Så jag for ut.

Jag skulle ut och gå.

Men sedan när det kom en megabra låt i öronen bestämde jag mig för att ändra den promenaden till en äkta lenkki!

Så jag sprang till spånbanan här i närheten.

Joggade ett varv runt den kortare banan som kanske är en kilometer.

Sprang två varv direkt efter varandra

och joggade sedan ännu ett varv.

Därefter joggade jag ännu hem.

Jag fattar inte hur jag klarade det,

jag har ju för sjutton inte sprungit så ordentligt sen högstadiets konditionstest!

Men känslan efteråt är oslagbar.

Engelskaprovet är redan glömt och nu skall jag verkligen läsa finska.

Men först strechta, vilket skall bli helt underbart skönt!

Underkänd,

Jag skulle vilja komma med någonting storslaget,

berätta att jag räddat världen från alla problem och att människorna levde lyckliga i alla sina dagar,

precis sådär som i sagorna.

Men det enda jag har att komma med den här tiden på dynget är att jag är otroligt trött

och har ingen som helst lust att ta mig ut i kylan för att köra iväg mot ett prov jag inget kan av.

Men jag slipper åtminstone ta bussen.

Någon lyx finns det ju med att man blev väckt 4 inatt då mamma gav sig iväg till Dublin.

Önska mig lycka till.

Kantstött,

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst och hur filosofiskt som helt just nu, men det känns bara som om det inte är rätt ställe att göra det på just nu. Ikväll känner jag mig som en äkta tonåring, i den sanna bemärkelsen. Jag slänger över alla funderingar på andra, kanske mer erfarna människor, och vill att de ska ge mig något svar. Jag vill tro på att livet är någonting lätt att att ta sig igenom och jag vill verkligen tro på att det finns ett svar på alla problem. Frida sa såna fina ord när det kom till att människor sätter på sig såna roller och fasader.

"Visst har du haft en duktig fasad. I många ögon har du det säkert ännu, men hela du utstrålar en självkännedom och självkänsla nu som gör att den inte längre känns destruktiv"

Jag blev bara så glad. Visst har jag tänkt de tankarna själv här mellan varven. Men det är så otrolig skönt att få höra de från någon annan med. Just nu är jag bara så glad över att jag får vara jag, och över att jag har en förmåga att både kunna analysera och kritisera mig själv. Det ligger en sån otrolig känsla i att kunna se tillbaka och konstatera att framstegen är så många fler än de steg som tagits bakåt. Att kunna sträcka på sig och säga att; faan, det gjorde jag bra.

Ni får se mig som vilken tonåring som helst. Men jag mår egentligen bra, innerst inne mår jag prima. Jag har bara en förmåga till katastroftänkande, speciellt när en dålig dag kommer emot. Och oftast kommer mina dåliga dagar på rad..

För vet ni;

jag är fin och bra, även om jag är lite kantstött.

Trött,

LYCKAT alltså,

jag steg upp kl 15,

befann mig i skolan kl 16,

och sen har dagen bara flutit på med massa måsten hit och dit.

Så imorgon ska jag skriva ett engelskaprov,

och jag har inte ens öppnat boken en gång ännu.

Jag säger bara lycka till.

Min skolgång går verkligen dåligt just nu...

Men ett julfestprogram har vi på gång

och det kommer att bli så bra.

23 gymnaster är med och musiken är ljuvlig.

Men just nu finns det så mycket annat jag vill fundera på än engelskan.

Vad är viktigare, en kurs i engelska eller livet?

Livet!