söndag 8 november 2009

Hundägare,


Lugnet infinner sig bara då jag inte ser henne.
Stackars hund.
Hon är inte nära på sig själv.
Det är som om hon var hjärndöd.

Tårarna rinner igen.
Jag orkar inte tro på att allting ordnar sig.
Jag känner det så starkt inom mig att det här kommer att sluta dåligt.

Jag som ha velat ha hund i många många år.
När jag väl köpte mig en fick jag en underbar liten dvärgpudel.
Så social, så snäll och så duktig.
Men nu är hon sig inte lik mer.
Nu är hon som vilken levande döda hund som helst.

Tårarna rinner.
Jag kan inte sova.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar