Egen terapi,

Bara för att analysera lite för mig själv,

kom jag och tänka på en sak ikväll.

Om jag för bara ett halvår sen skulle ha kommit hem så här slut,

med så mycket ogjort arbete och sån jävla mensvärk,

så skulle jag lätt ha kunnat lägga mig under täcket och bara dränka mig i självömkan och tårar.

Bara för att kroppen och hela jag var så slutkörd.

Men så är inte fallet mer.

Visst var kanske inte humöret direkt på topp när jag kom hem, med all förståelse.

Men jag lät ändå inte humöret falla.

Ingen blir glad av att jag är sur, allra minst jag själv.

Och kvällen blev istället otroligt skön och lugn.

Har massor ogjort tills imorgon,

men efter ett par historier och många fina ord,

har jag bara fattat att man måste inte ta sån jälva stress för skolan.

Dessutom har meningarna vi talade om tid och människor upprepats i mitt huvud sen igår kväll.

Jag är så inspirerad att få förbereda och hålla en fin föreläsning, tillsammans med Stina, om ett ämne som ligger så nära hjärtat just nu.

Så nu skall jag lägga mig på spikmattan och fundera.

Dels som värkmedicin, dels som egen terapi.

Bara få ligga och fundera på allt och alla för att sedan somna.

Åh, jag njuter.

Natt.