Beslutsångest,

Efter att ha avslutat ett långt telefonsamtal med min Stina,

så kom återigen känslan av att längta till fredagen fram.

Åh, jag vill igen en gång krama alla mina finfina marthor,

jag bara älskar er!

Och jag är så förväntansfull för april framåt,

livet ler!

Men det är skrämmande hur mitt hjärta slår snabbt emellanåt,

efter att jag kört mamma till stan och jag skulle trycka gasen i bottnen för att åka hem,

var det som om mitt hjärta var en hingst på grönbete.

Skrämmande, verkligen.

Precis lika skrämmande som tankarna var idag när jag slog upp HBL och läste om kvinnan som gått i pension pga. diverse sjukdomar.

"Det började med astma..."

Kalla kårar gick genom hela mig,

och verkligheten gjorde sig påmind igen.

Men å andra sidan mår jag bra just nu,

så jag tänker inte oroa mig och sluta ta risker bara för att man kan bli sjuk.

Vad skulle det vara för liv??

Och just nu mår jag så bra som jag kan göra.

Enda problemet just nu är vad jag skall göra efter gymnasiet.

Blir mer och mer nyfiken på Umeå Universitet och t.o.m. Luleå Universitet,

tänk att få åka slalom hela vintern i toppbackar uppe i norr.

Men å andra sidan,

VAD gör man uppe i Luleå annat än åker slalom??

Kanske det blir Helsingfors anyway.

Men ska jag vara så tråkig?

Jag har ju hela livet framför mig och kan göra vad jag vill i hela världen,

och så väljer jag att landa i Helsingfors,

staden jag ändå besöker hela tiden.

Kanske jag nog borde fara utomlands,

helst till Sverige, Norge eller Danmark?

Ah, BESLUTSÅNGEST!