Finast,

Ida:

Ville bara ge dig en KRAM! <3

Katja:

Tack stjärnöga! :) Ligger nedbäddad i sängen, int i bästa form precis, halsont, värk i kroppen och skallen och 39 grader inatt. Grymt, grymt misstänker jag... :/ O du var kanske på Emilias begravning idag? Kram kram! Bara jag blir frisk så ska jag krama dig på riktigt! :)

Ida:

Äsch då, har på känn att jag håller på att bli sjuk jag med, slår säkert till imorgon då jagär ledig.. Och jo, var på begravningen, det var kanske värsta nånsin. Mitt hjärta gick i tusen bitar då föräldrarna tog farväl.. Det att jag är helt slutkörd gör ju inte saken bättre heller, tvärtom! Men du ska krya på dig vännen! Klarar du dig med hundarna? Kram!

Katja:

Ja int förstår man hur nån klarar nåt sånt.. De är liksom int meningen. Ändå tror jag att det är viktigt att få det där slutliga avskedet vad gäller fysiska Emilia. Men borta, de är hon inte. Kärlek dör int förstår du! :) Klarar nog av hundarna, de får hålla till gogo med kortisar nu.. Jag vill int att du kör slut på dig själv Ida, du är alldeles för viktig för det här livet för det, du måst ta hand om dig! Ibland tror jag int du gör det... Njut av dom små sakerna runt omkring dig, du kan ju börja med att ge hunden en puss på nosen och sen tycker jag du ska joina din mamma över en kopp te. Av med alla onödiga masker som bara ger ångest... Ett litet råd bara från mig till dig. Kraaam!

Ida:

Du träffar så rätt du kan med det du säger! Det meddelandet ska jag spara och läsa om och om igen. Och du tror så rätt. Ida själv finns aldrig ens med på att-göra listan och det märks, mer och mer varje dag. Men jag klarar nog mig, värre saker har man varit med om... Men du är fin du ska du veta. Puss på dig!

Saknar den människan så enormt! <3