Tänk positivt....,

Jag har kommit på en sak.

Jag har alldeles fel glasögon på mig när jag träffar människor i min egen ålder.

Jag ser mest bara konkurrerande människor runt omkring mig,

men idag kom jag på mig och NU tusan är det slut på det.

Den enda man sist och slutligen kan tävla rättvist mot är en själv.

Det leder bara till otroliga missförstånd genom att tävla mot andra och att över huvudtaget se någon som något sorts hot,

det blir bara så fel.

Kanske det är därför jag alltid lyckas få helt fel första uppfattning om människor jag träffar?

Tror inte det är en enda människa jag ens haft tankarna på aningen på rätt spår med efter en träff.

Därför blir jag ständigt så chockad över människorna i min närhet,

men fortfarande stolt över att jag själv lägger märke till sånt och ändå har förmågan att ändra uppfattning om min medmänniskor och inte låsa mig vid första tanken.

----------------------------

Just nu skulle jag kunna fara ut och springa igen.

Är så förbannad på vår tränare och våra träningar över huvudtaget att jag bara kunde skrika, springa eller slå sönder någonting. Jag ger seriöst upp snart,jag är en usel gymnast och vi är en usel trupp. Vårt självförtroende är på noll, och tanken på att vi är Finlandssvenska mästare tre år i rad känns som ett misstag. Vi är usla. Jag blir så ledsen och det tar så mycket energi.

Men vi skall tänka positivt, vi SKA tänka positivt...

Vi klarar nog det här med.

VI är en så bra grupp egentligen att vi nog klarar lite nedgångar och konflikter.

Jag måste tro på oss!!