Glädjen försvann lika snabbt som den kom.
Träningarna drog ner på humöret så otroligt.
Jag är så arg på mig själv när jag inget kan.
Det var så att jag ville skrika att jag slutar,
springa ut och springa långt bort i regnet.
Jag kan ingenting mer,
och jag känner mig så usel.
Är så arg på mig själv,
och så avundsjuk på alla de andra lyckas med programmet hela tiden.
Och så börjar åskmolnet mellan henne och mig på att göra mig galen.
Hon och hennes beteende.
Jag vill analysera,
men vägrar göra det med någon i min närhet,
jag vet hur snabbt rykten sprids...
Jag är inte så blåögd och blond som jag ser ut att vara..
Jag blir bara så galen,
på henne och på fega, usliga mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar