Jag är så trött,
avslutade dagen kl 13 idag,
och sen dess har jag sovit.
Sovit, sovit, sovit.
Varje gång jag vaknar är jag säker på att det är en ny dag och att jag verkligen måste stiga upp.
Vännen jag är ovän med bara log ett stort leende när jag passerade henne i korridoren.
Inte ett ord, inte en mening,
bara det där jävla leendet.
Jag själv är då så usel man kan vara på att reda ut bråk,
har redan förstört en vänskap på det sättet...
Och diskussionerna om pudlar går vidare.
Jag vet inte vad jag vill mera.
Efter förra timmen med Henne, var jag övertygad om att jag vill ha en ny vän.
Nu är jag inte så säker längre.
Och den tanken hänger kvar i luften, var jag än är, dygnet runt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar