Medmänniska,

När en människa verkligen berör en på djupet, det är då som livet är värt att leva fullt ut. När man vågar, kan och vill komma någon annan nära, när man vågar ta del av och när man vågar dela med sig. Det är då som den där känslan går genom hela kroppen och jag njuter fullt ut.

Kan bra hända det börjar bli tjatigt mitt tal om andra människor och hur de om och om igen lyckas beröra mig på olika punkter. Men vad jag ser så finns det inget som är mer värt i guld än att få möta andra människor. Och jag håller fortfarande kvar vid min tanke om tid.

Det enda här i världen som är jämt fördelat för alla människor varje dygn är tiden. Vi har alla 24h att varje dag göra det bästa av. Därför har vi alla lika stor möjlighet att använda den tiden för att vara människa. Men nej.. Då tar vi istället chansen att stressa omkring som vita spöken. Vi kör slut på oss själva i vår egen jakt efter det perfekta. Vi tävlar och konkurrerar oss själva till graven. Känslan av att vara nöjd lyser med sin frånvaro och hela tiden är det någonting som saknas.

Jag säger inte att livet ser ut så för varenda en själ, men tyvärr är det vardag för alldeles för många vilsna själar. Alla har vi lika stor chans att ta hand om oss själva och att framför allt ta oss tid till att SE varandra. Få uppleva att ha den där vännen vid sin sida som verkligen LYSSNAR och tröstar. Att kunna ta sig tid för en vilsen själ som behöver några goda ord på vägen och helt enkelt möta varann med ens fulla uppmärksamhet.

Det är där faran med vårt digitaliserade samhälle ligger. Alla är nåbara överallt. När får vi bara stänga av?

När satte du dig senast ner med en annan själ och lät den stunden vara en minimal del av livet då telefonerna var avstängda, datorerna nerpackade och anteckningsblocken bortgömda? När har du senast varit den där äkta medmänniskan som SER, LYSSNAR och vill FÖRSTÅ?

Om det är längesen, ta dig en funderare på vad som är viktigt här och nu.