Jag är stolt!,

Åh , det är så mycket jag kunde babbla på om ikväll.

Men är än en gång så jäkla glad för att jag känner de människor jag gör och för att jag vill, vågar och kan lära känna nya personligheter och människor hela tiden. Jag konstaterar bara om och om igen; vad vore livet utan relationer och framför allt djupa relationer till människor omkring en?

Jag blir bara så stolt över mig själv så där i smyg när jag kikar över axeln och konstaterar att jag verkligen vågar ta kontakt och vågar prata.

Jag skulle vilja se mig själv som en gud från himlen, ni vet så där som man kan i filmernas värld, och se hurudan jag var för 3 och 4 år sen. Jag var så rädd för människor då. Jag var så osäker och liten och vågade inte säga vad jag tänkte, tyckte och kände.

Jag säger inte att jag nu i alla sammanhang har saker att säga och argumentera om. Men jag är i smyg så stolt över att jag vågar prata i den sanna bemärkelsen. Jag vågar nuförtiden sätta mig ner med en annan människa, se den personen i ögonen och prata om mig. Ett ämne som varit så förbjuder förr. Jag är stolt! Visst är jag nervös inför vissa personer och möten, men vem är inte det? Det ger liksom en kick att våga och klara av det.

Jepp jepp, men nu i säng!

Tåget går 6.22 imorgon.

Gonatt.