Det har gjort de igen. ÅA har än en gång slagit mig med häpnad!
Från och med dag ett slängs man in i den stöpta modellen för åa-studeranden. Skall gå enligt den allmänna planen,
precis som alla andra. Avviker man från det måste man tala, skriva och argumentera för sitt val.
De här kurserna ska man gå tredje året och banne mig om du läser dem redan under andra året, ser du inte i minplan att det står att kursen är för tredje årets studeranden??
Så eftersom inget annat projekt hittills uppenbarat sig inom ramen för min höst, så bestämde jag mig för att anta
projekt kandi.
Men fy skam ändå. Hur i allsindar hade jag tänkt som vill skriva kandin nu, göra mig snabbt klart för att sedan kunna ta tag i nya utmaningar? Det går ju liksom inte för den där kursen kan du inte läsa i år, den är för tredje årets studeranden....
Helt kallt och bestämt anmälde jag mig till alla kandi-kurser. Satt med på alla tillfällen och idag kom de efterlängtade orden. "
Ida, jag vill tala med dig efter föreläsningen..."
Efter många om och men, mest vinnande argument från min sida och en hel massa passion och energi får jag två skrattretande motargument av människorna som sitter framför mig.
"Nå, eftersom du nu kommit med redan och jag inte sagt nåt förrän nu, så kan jag ju inte slänga ut dig mer."
OCH
"Ida, jag säger bara välkommen med på kurserna! Ibland är det bra skönt att få träffa på studeranden som tar sin egen väg och vill komma med på mina kurser."
Den sista kommentaren var ju helt självklar. Tio poäng!
