Hemsång,

Gick på de anhörigas afton* till Wasa Teater för att se Hemsång tillsammans med far och syster. Eftersom klockan nu visar natt kommer här en kortkort summering av tankarna.

- Scenografin var snyggt enkel till en början. Efter en timme av enkelhet saknade jag lite mer än en svart vägg hela pjäsen igenom.
- Slutet var nåt av det snyggaste jag sett!
- Tyckte innehållsmässigt att de föregående pjäserna i trilogin var bättre än den här delen.
- Stina var strålande bra på scen, precis så där som hon alltid är!

Nä, kram och gonatt gott folk.
Nu måste vi sova lite.


*namnet på pre-premiären låter helt fruktansvärt, som om nån dött ju...