Hjälp!,

Jag glömde en nyckel idag.

Jag sov bort hela dagen.

Jag mådde så otroligt dåligt imorse.

Jag trodde verkligen jag visste vad jag höll på med,

jag trodde det var ett säkert spel att spela.

Jag ville vara bra, duktig, snäll flicka.

Nu är jag bara destruktiv.

Fan vad jag hatar det ordet också.

Destruktivt duktig.

Just nu är jag bara rädd.

Jag är livrädd för hur jag reagerar på olika saker,

jag är livrädd för mig själv.

Jag är så rädd att jag ständigt flyr.

Har ingen lust att prata med Henne heller.

Är rädd för Hennes frågor.

Är rädd för att riktigt tänka efter och rota i tankarna.

Är rädd för att sitta där, öga mot öga, och försöka få ord på det jag känner.

Är rädd för att jag börjar gråta.

Men det som fortfarande skrämmer mest är att jag just nu inte vet åt vilket håll jag skall ta mina steg, för att inte göra saken värre. Jag vet inte hur jag skall ta det lugnt mera, har inte en aning om vad man gör då man "bara är hemma". Snälla nån, kom och ta mig i famnen. Säg de orden jag vill höra och lär mig hitta lugnet igen. Jag ber.