Nej jag skall inte gå den vägen, jag ska verkligen inte det!
Men jag vet faktiskt inte hur jag skall ta mig ur detta mer.
Jag vill ju inte ge upp, det är ju som att förlora.
Jag skulle behöva någon som varenda kväll peppade mig,
som varenda kväll påminner mig om varför jag gör det,
som varenda kväll får mig att verkligen kämpa...
Det gick så bra i våras ju, jag var verkligen på väg. Men nej.
Jag borde bara få sätta mig ner och prata med någon som vet vad allt detta innebär och som varit med om denna resa. Tror det skulle ge mig klarsyn på en hel del tankar, tror det skulle få mig att vända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar