Jag har skrattat och gråtit, dansat och njutit.
Jag trodde inte man kunde bli så otroligt glad av en människa med gitarr.
Jag förstår inte hur många känslor han lyckas väcka.
De två timmarna var de mest magiska i mitt liv.
Fan att jag skall till Piteå och höra honom igen. Det är liksom så nära livet jag lyckas komma.
Hugger i sten var absolut bästa låten.
Jag grät genom alla fina ord.
Kunde inget åt det,
tårarna bara rann.
Men det var nog tusan lyckotårar,
och en känsla av att den här sommaren är och kommer att fortsätta vara den allra bästa i mitt liv. So far.
Jag tror jag aldrig varit så lycklig som jag är just alldeles nu.
Men före konserten satt jag på bryggan vid ån här i staden med min Linköping-Helen i tre timmar.
Var bara helt totalt ljuvligt att träffas,
och så otroligt rätt.
Jag saknar henne redan ju,
så därför bestämde vi oss för att träffas imorgon ännu före hon far på jobb.
Jag lovar att mitt resesällskap anyway int är i körskick på läääääänge.
Ååååååh, jag kan inte gå och sova,
för då tar den bästa dagen i mitt liv slut.
Winnerbäck = lycka.
Och jag är fan lycklig just nu!
Kram å gonatt!
Bilder och filmer kommer när jag är hemma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar