Trygghet,

Huu, jag såg just världens filmscen framför mig när jag var ute med Hilja. Vi gick förbi Siwa här i vårt hörn och från sidovägen kommer en ganska stadig man ut. Mörkt hår och mörka kläder, ser ut som en brottsling tagen ur en film (nä, inga fördomar här icke, ingen livlig fantasi heller). Jag och Hilja traskar snällt förbi och jag slänger iväg ett litet leende åt mannen.

Han ser på mig som om domedagen var kommen och börjar följa efter oss. Jag i klackstövlar försöker snabba på lite, men han håller jämt avstånd. Huu, så pulsen gick upp i den stunden. Hilja stannar för att undersöka snön och jag hör stegen närma sig raskt. Nästan så jag tar tag i telefonen som ligger i fickan, bara ifall om. 

Vi fortsätter gå, mannen på några meters avstånd och jag som då och då försiktigt ser efter om han är kvar ännu. Sekunden efter jag kollat bakåt sätter han handen på min axel och säger BU! sen vänder han om och går tillbaka.

Alltså gissa vem som var livrädd i den stunden? Jag hann tänka många katastroftankar på de minuterna. Mannen var sånt gravallvarligt stoneface, så vem som helst skulle ha blivit rädd.

Undrar om det är han som varit in och stirrat på folk om nätterna? 


-----


Och ja, tenten by the way.
Den var flum all way.
Hoppas jag är godkänd i varje fall!