Otrolig dag,

Wow! 
Vilken dag och vilka underbara människor jag får umgås med!
Guldmedaljer och glada flickor, revysketcher och skratt, vänner och vin, diskussioner och idéer. Jag gillar verkligen läget just nu. Så här är livet när det är som bäst vet ni!

Jag måste än en gång skryta med favoritföreningen. Den glädje man får uppleva när en förening fungerar är bättre än alla lyckorus och skratt. Den gemenskapen man hittar bland likasinnade föreningssjälar är speciell och värdefull. Hela dagen har jag, tillsammans med min gymnastikfamilj, kämpat igenom evighetslånga tävlingar, kammat hem medaljerna och njutit av segern. Flickorna fick credits för det de kämpat för i ett år och ledarna sporrades till att fortsätta i rätt riktning. 

Det känns lite tomt att varken vara tävlingsgymnast, tränare eller koreograf, men ändå känner jag mig stolt över precis varenda en av VGF's trupper. Jag jobbar gärna hårt för den föreningen, bara för att de ger ungdomarna en verkligt meningsfull fritid.

Vi har idag sett hur ledares ledarskapsstilar smittar på barnen de leder. Är ledaren misstänksam och argsint är barnen det också. Att tävla är inte att hitta fiender. Tävlingen handlar om att utvärdera de kunskaper gymnasterna samlat på sig under året som gått. Man kan faktiskt vara goda vänner utanför tävlingsområdet också, om man bara lägger den sidan till. Och ni ska bara veta att; den som har roligast vinner. Det har VGF återigen bevisat! 

Jag tackar för underbar vinkväll med Soffan, Jenkki, Sussi och Jenna. Det behövdes efter dagens äventyr och det känns bra att både engagemanget och idéerna finns. Föreningsliv när det är som bäst! 

Nu natten, mässa i Botniahallen om sju timmar. Night!