Uppkopplad = att finnas,

Hela helgen i Heby var det totalt förbjudet att vara uppkopplad. Inga telefoner, inga datorer, inget internet och inga tidningar. Uppkopplad som man annars är så trodde jag det skulle bli en utmaning, men det gick överraskande smärtfritt faktiskt!

Så en av nätterna satt vi uppe och diskuterade internet och alla olika sidor man är med på och slaviskt följer med. Intressant att Anna överhuvudtaget inte var med på Facebook eller ens läste bloggar, medan jag och Joakim verkligen är slavar under alla såna sidor.

När jag sedan tog mig omkring med diverse lokala transportmedel i grannlandet öppnade jag ögonen för hur uppkopplade människorna är idag. Är det inte musik i öronen så är det telefonen. Är det inte datorn i famnen så är det nån annan teknisk pryl att knappra på. Få satt och samtalade med varandra, alla var de inne i sin egen värld. Och så är det även när man möter människor här hemma. Folk på möten, i butiken, i bussen, i skolan, på jobbet sitter uppkopplade och ständigt nåbara. Till och med vuxna människor facebookar och berättar för världen var de rör sig, oberoende om det sitter på jobb, på möte eller är med ungarna på fritidsintressen. 


Men när man sen är van att slaviskt vara uppkopplad, svara på mejl, sms, telefonsamtal, läsa bloggar, kolla facebook och själv uppdatera sin fina, ytliga fasad i cyberspace, så ska ni veta att det är bra skönt och befriande att totalt stänga av en hel helg. 


Testa du med. 
Ta en internet-fri helg. 
Pröva om du klarar det!