SÅ kul!,

Nu först är det wääääääääää!!

Hon svara och hon kom ihåg!

Haha, det här är bara för kul ju!

"Oh my goodness were we pen pals in middle school? I remember your name and that's about it haha that seems so long ago now."

Update,

Jag skicka ett meddelande åt henne.

Bara att vänta på svar och se om hon minns mig också! :)

Wääääää!

Brevvän i USA,

Jag tycker Facebook är en av de bättre uppfinningarna i vår moderna värld.

Har gång på gång förvånats över applikationer och saker som finns på den sidan.

(för att inte tala om Spåkulans skrämmande ord...)

Men ikväll slogs jag av förvåning igen.

Det är så här.

I lågstadiet fick vi, genom någon sorts organisation, en brevvän någonstans från världen att skriva brev med och därmed öva upp vår engelska. Vi fick dra lappar ur en korg där det fanns ett namn och en adress. Sen var det bara att skicka ett första brev. Jag minns att jag berättade om våra husdjur, min familj och skolan. Jag satt med foton på allting och försökte ta mig fram på min knaggliga engelska. Flickan jag skickade åt bodde i USA och hette Jessica. Vi brevväxlade en tid och när sedan eposten var någonting som en vanlig människa också hade, så byttes våra brev ut mot mejl. En tid senare blev det långt mellan mejlen och vi slutade helt.

Men det häftiga i den här historien är att hon, min Jessica i USA, ploppade upp på "personer du kanske känner" på Facebook. SÅ nu är mitt stora livsproblem följande;

Ska jag ta kontakt med henne? Kan hon månne minnas mig ännu? Eller skall jag bara låta det vara och låtsas som om jag aldrig sett det namnet förr?

Det ni!

Nu Strampen,

Snaaaaaart är jag där med Närpesbruden!

Tjoho!,

Wäääääääää,

17 dagar till Riga och Strampen ikväll.

Sa jag att jag älskar sommarlov?

Nähä.

JAG ÄÄÄÄÄÄLSKAR SOMMARLOV!

Och snart älskar jag hoppeligen Vasa stad också!

Resfeber ren!,

Okej, jag tar tillbaka förra inlägget,

för Närpesbruden är alltid med på mina sista-minuten resor.

Hejhopp, 27 juni sticker vi!

Wääääääääääääää!! ;D

En fråga,

Varför är aldrig mina vänner messis på att fara å resa?

Alltid någonting i vägen.

Sthlm,

NU vet jag vad jag vill.

Jag vill till Stockholm och studera.

Håller bara tummarna för att slippa in nu då!

Ny dag, nya tag,

Morning!

Eftersom jag inte är en aktiv kalenderanvändare längre,

vaknar jag varje morgon med oron över att jag missat någonting,

eller kommer att missa nåt kul under dagen.

Så jag håller tummarna för att jag inte glömt nåt idag,

och går ner och äter morgonmål.

Tror jag skall vara slö idag.

Tröttis med stort T,

En intervju imorse som gick bättre än bra och jag var nöjdare än nöjd.

Men efter tre nätter av usel sömn är jag så trött att ögonen seriöst faller ihop.

Inatt skall jag sova läääänge!!

Vi hade Anna på tårta.

Och Jessica som cyklade förbi.

Sånt gillar vi!

Kram å gonatt!

05062010,

Student 2010

Mer bilder kommer!

Måste iväg och jobba en stund.

Wääää kan ha många betydelser,

Mer bilder kommer imorgon,

för vet ni nu har jag nog slagit alla rekord...

Suck med mig.

Jag har intervju till Allmän pedagogik imorgon kl 10.20.

Gissa vem som kom på det för typ 5 minuter sen??

Och gissa vem som inte läst igenom materialet ännu ens??

Fan alltså,

jag är så otrolig!

Ibland undrar jag nog vad jag tänker med...

Så nu ska här läsas,

å sen hoppeligen sovas några timmar.

Jag som just såg fram emot en låång sovmorgon.

HEJHOPP.

Roliga dagar!,

WOW, vilka dagar alltså!

Jag har totalt levt inne i en ljuvlig bubbla.

Livet har ordagrant varit en fest och det har hänt så mycket på två dagar att hjärnan inte riktigt hunnit med.

Fredag

Eftersom Nilla hade fullt upp med restaurangen så var jag utsedd barnvakt samtidigt som jag så gärna ville gå på skolans traditionella utekonsert. Sagt och gjort. Både jag och Mathilda gick på konserten.

Efter att vi köpt glass gick vi långsamt tillbaka till skolgården och musiken. Rätt framför ögonen på oss smäller tre bilar ihop och det blir ett grymt stohej!

Efter det följde en dag med ärenden tillsammans med syster och unge.

Övning inför dimissionen i skolan och sedan åkte Krakow-gänget ut till Emilias grav.

Så härjade vi på Blomsterhuset till sena kvällen och satt sedan på Facebook med Jessica tills det var alldeles för få timmar kvar att sova.

Lördag

Jag steg upp och var så där passlit nervös inför dagen. Släkten på plats och det mesta fixat för dagen. Det var skönt att inte ha festen hemma och istället bara få NJUTA av dagen som var.

Det kom överraskande mycket folk på besök. Suprise-gästen var min bror från Esbo, med fru, som också kom in av och ann. Åh, alla kramar och fina ord fick mig på så otroligt bra humör. Tänk vad många människor man delar livet med!

Jag vill tacka alla som rest långa vägar för att komma och gratta mig. För fina presenter, men framför allt för att alla ni fina gjorde min dag minnesvärd. För att ni kom dit, gav mig en kram och skålade i skumpa. Mer sånt åt folket! Man blir bara så glad!

Återkommer,

Jag återkommer då jag uppstår.

Vår Emilia,

Jag minns ännu exakt hur hotellet såg ut. Jag minns vissa skyltar i bussen som jag satt och stirrade på i flera timmar, och jag minns konferensrummet vi alla satt i och grät tillsammans när de stackars lärarna sa vad som hänt.

Jag minns dagen i Krakow och alla studiebesök.
Jag minns kvällen i Krakow som vi hade så underbart roligt.
Jag minns spänningen hos alla när vi satte oss i bussen som vi trodde skulle ta oss till Berlin.
Jag minns första gången en lärare kom in bussen och meddelade oss att vi blir lite sena.
Jag minns andra gången en lärare kom in i bussen och meddelade oss att det inte var så bra med flickan.
Jag minns när bussen stängdes av och vi såg ambulansen rulla in på gården.
Jag minns när en lärare med tårar i ögonen och gråten i halsen kom och meddelade oss i bussen att flickan var medvetslös.
Jag minns när en lärare en stund senare kom in i bussen och konstaterade att hon ännu var medvetslös. Ambulanspersonalen gör sitt bästa.
Jag minns alla textmeddelanden och telefonsamtal.
Jag minns när vi alla gick in i hotellet.
Jag minns konferensrummet.
Jag minns ljudet av gråt när lärarna konstaterade vad som hänt.
Jag minns timmarna på hotellet när vi inte visste vart vi skulle ta vägen.
Jag minns vår underbara norska guide.
Jag minns den långa bussresan till Warszawa och den snabba pausen på Mc'Donalds för att vi skulle hinna till det ombokade flyget.
Jag minns vår tysta minut på Helsingfors flygfält, när tårarna återigen rann och alla var så nära varandra.
Jag minns flygresan till Vasa, då tårarna rann konstant och den stackars flygvärdinnan försökte trösta mig så gott hon kunde.
Jag minns kramarna av alla fina när vi landade där hemma.
Jag minns minnesstunden i skolan och samvaron som fanns mellan tårarna.

Och jag är innerligt tacksam över att vi idag, alla tillsammans, var till graven. Blommor och en tyst stund. Minnen och tårar.

Imorgon skall jag läsa dikten som Malin Enqvist skrivit åt vår Emilia. Ljuvligt vacker.

Det är fest på
Vintergatan ikväll
och alla hon känner
skall komma

Hon gör sig fin
i månens glans
Fäster kometer
i håret

Nu tar hon på
sina orionpumps
och pudrar kinderna
med stjärndamm

Åh hur hon rör sig
hon virvlar fram
hon formligen
strålar av lycka!

I stegen piskas
norrskenet ut
över skyar
och himlavalven

Vi jordefolk pekar
och viskar förtjust
Titta, vår Emilia dansar!

Mina flickor,

Bilder från truppkvällen i Sundom.

Imorgon,

Herregud alltså. Jag blir student imorgon!

Jag sitter här och har just slagit mig ner för första gången den här dagen. Jag försöker komma på någonting vettigt att säga, sånadär tal och texter som man skall producera när man kommer till milstolpar i livet. Men jag är tom. Jag är så trött att jag är tom i skallen, men samtidigt så otroligt glad.

Under de här dagarna har jag haft så otroligt roligt. Jag har levt livet då det är som bäst och ser fram emot morgondagen så att jag nästan skulle kunna hoppa över natten. Dimissionen kommer att bli både det bästa och sorgligaste den här veckan. Jag skall klara av att ställa mig framför hela festpubliken och läsa en dikt åt vår alls kära Emilia. En dikt som är så underbart fin, skriven av Malin, en av Emilias bästa vänner.

Sedan kommer festen emot och jag skall få krama om alla de jag älskar mest. Jag ser så fram emot att få träffa släktingarna, vännerna och alla de som ger av sin tid för att komma och säga grattis. Få kramar av människor som kommer så långt ifrån som Köpenhamn, bara för mig och min dag.

Imorgon kommer jag över ännu en milstolpe i livet. Det känns som de stolparna kommer emot med längre mellanrum ju äldre man blir, och man får jobba hårdare och hårdare för att ta sig steg framåt. Stegen förr kom som på rad. Men å andra sidan, ju hårdare man jobbat för någonting, desto större ska det firas!

Imorgon ska jag skåla i skumpa med de allra finaste människorna jag känner. Sen skall jag fira natten lång med alla mina fina jämnåriga studenter. Det här är sista festen vi firar tillsammans. Och det ska bli a hell of a party!!!

KRAM och TACK!

Dagen före,

Idag har det inte funnits en lugn stund under hela dagen.
Jag har barnvaktat Mathilda största delen av timmarna,
samtidigt som jag försökt sköta ärenden på ett kul sätt så ungen orkade hållas med.

Det var traditionell utekonsert med skolans musikelever.
Glass med Mathilda.
Fixa på Gustav Wasa.
Handla det sista.
Hem å äta.
Övning inför dimissionen.
Åka ut till Emilias grav. Sätta blommor och hålla en tyst minut.
Åka till Blomsterhuset och fixa.
Komma hem till moster och kusinerna.
Nu dusch,
sy klänning,
fixa naglarna,
och sen sova en kortare natt.

Bilder kommer senare.

Finfina flickor,

Huippu grillkväll med tjejerna!

Och jag fick ett presentkort till DaySpa,
hur LYX är inte det?
TACK! :)

Mer bilder kommer imorgon!

Grillfest,

Som plåster på såren blir det grillfest i Sundom ikväll.
Det är mina ljuvliga jumppaflickor som vi ska ha kul med.
Vi avslutar jumppaåret med fest!
Kameran kommer med!
Hejhopp!

Bort,

Åbo kan strykas från listan för nästa år.

Natten,

SFP's mentorträff var helt okej.
Måste fundera på saken lite.
Och framför allt fundera på vad jag vill.

Men nu natten,
det är jobbigt att bråka med bygg-gubbar dagarna igenom.

Imorgon
-Ida Blå
- Barnvakt
- Jobb
- Truppavslutning ala grillfest i Sundom

Kram å gonatt!
På lördag smäller det,
å jag får träffa de bästa!

Grannen,

Och så satt jag på kaffe hos grannen i nästan två timmar.
Det kallar jag guldkant på vardagen.
Och som Miika konstaterade:
- Det är ju nästan roligt att vara ledig och hemma när här mitt i allt händer så mycket.

Nu jobb och sova en stund.
Ikväll är det program igen.

Arbetsgubbarnas måka,

Jag tänkte slå vad med pappa i morse om att det kommer att hända nåt värre ännu när dehär gubbarna håller på här. Jag skulle bara ha litat på min känsla och slagit vad om 100€. Jag skulle ha varit 100€ rikare just nu.

De skulle lyfta bort betongblocket från grannens balkong.
Hejhopp sa det och så landade det ett ton tunga betongelementet på deras nylackade träterass,
och staketet till oss och grannen bredvid blev skrot.

Vår disponent har sagt att alla skador som kommer bredvid arbetet står husbolaget för.
Till exempel växter, blommor och prydnader av olika slag.
Efter att Havator (de som är här med lyftkranen och de äckliga gubbarna) fällt ner betongblocket på grund av en missbedömning,
har deras arbetsledare ändå mage att komma och säga:
- Prata med disponenten, husbolaget står för alla kostnader.
- VADDÅ? sa jag. Det var ju ER måka! NI om nån ska betala det.
- Jaa... hmm.. jag ska prata med ledningen.

BAH!
De gubbarna måtte hata mig.

Arbetsgubbar,

Idag var det väckning kl 07.30 när dedär finska gubbarna i gula hjälmar klampade in.
Jag förstår inte vad det är med mitt rum,
eftersom varenda en arbetsgubbe råkar komma in i misstag varenda en morgon.
Har grannarna balkongdörren på andra sidan än vad vi har?
Eller går ryktet om en sovande törnrosa?

Fick en uppmuntrande morgonkommentar av den mest sönderrökta av de alla, han som hade knappa 4 tänder kvar, att jag var snyggast i det här radhuset. Minuten senare när jag är påväg in från gården får jag nästan en stupränna i huvudet. Hur det skall tolkas är en annan fråga...

Men snart går jag ut och skriker åt dedär hjärndöda människorna.
De kan seriöst inte göra två saker samtidigt.
I morse låg jag i sängen och funderade på vilka fula ord jag skulle skrika åt dem när fönstret brakar in. (nej de är inte här för att fixa fönstren, utan balkongerna..) för igår var det väldigt nära.

Att den stora lyftkranen sen kostar 150€ i timmen gör ju sakne way much bättre...

NiceRun,

NiceRun idag i Vasa.
I was there.

Dagens sms-konversation,

Jag: Lever du? ;D
Maije: Joo de gör jag? :D Vad va nu dedär för fråga? :D
Jag: Jag drömde att du dog inatt, så jag måsta bara checka att de inte stämde. :) Int va de nå annat. :p
Maije: Men usch va skrämmande. :D De va nog i å för sig när för mig inatt då jag drömde att nån spurgu slapp in i min lägenhet genom att klättra upp via balkongen. Int för att jag sku ha varken en lägenhet eller balkong. ;)
Jag: Haha. ;D Dedä va bra! Nä men seriöst, jag var så säker på att det hade hänt nåt. Å så drömde jag att Titi (maijes mamma) ringde och berättade de å att jag sa att jag kommer genast dit och kramar dem.
Maije: Joo jag vet den där känslan. :) Men tack för att du checka. :)

Jo, bilderna är sisådär 3 år gamla.

Vattenlös,

Great.
Nu kommer det inte ens vatten ur kranarna längre.
Här kokar vi potatis i bubbelvatten.

GAH,

Jag säger bara tur i oturen.
vårt hem ser ut som ett bombnedslag just nu.
Det springer arbetsgubbar här dygnet runt
och dammet är ett faktum.

Betongskivorna från balkongen har idag lyfts bort med en lyftkran på andra sidan huset. Förutom att ett staket, våra fina, splitternya plattor på framsidan och alla stuprännor gått sönder, så står huset i varje fall kvar.

Kul att bjuda hem folk hit fredag-lördag.
TUR att vi inte har studentfesten hemma,
annars skulle jag vara lika uppgiven som mamma är just nu.
Dessutom blev inglasandet av balkongen
(som å andra sidan skulle ha varit klart imorgon)
framskjutet på obestämd tid.

Stämningen på topp....

Usel bloggare,

Och jag är kanske världens uslaste bloggare som bäst.
Motivationen saknas.
har aldrig tyckt att bloggande är tråkigt eller tar tid,
men så känns det nu.
Det händer för mycket omkring mig.
Hinner inte ta in allting.