Imorgon,

Herregud alltså. Jag blir student imorgon!

Jag sitter här och har just slagit mig ner för första gången den här dagen. Jag försöker komma på någonting vettigt att säga, sånadär tal och texter som man skall producera när man kommer till milstolpar i livet. Men jag är tom. Jag är så trött att jag är tom i skallen, men samtidigt så otroligt glad.

Under de här dagarna har jag haft så otroligt roligt. Jag har levt livet då det är som bäst och ser fram emot morgondagen så att jag nästan skulle kunna hoppa över natten. Dimissionen kommer att bli både det bästa och sorgligaste den här veckan. Jag skall klara av att ställa mig framför hela festpubliken och läsa en dikt åt vår alls kära Emilia. En dikt som är så underbart fin, skriven av Malin, en av Emilias bästa vänner.

Sedan kommer festen emot och jag skall få krama om alla de jag älskar mest. Jag ser så fram emot att få träffa släktingarna, vännerna och alla de som ger av sin tid för att komma och säga grattis. Få kramar av människor som kommer så långt ifrån som Köpenhamn, bara för mig och min dag.

Imorgon kommer jag över ännu en milstolpe i livet. Det känns som de stolparna kommer emot med längre mellanrum ju äldre man blir, och man får jobba hårdare och hårdare för att ta sig steg framåt. Stegen förr kom som på rad. Men å andra sidan, ju hårdare man jobbat för någonting, desto större ska det firas!

Imorgon ska jag skåla i skumpa med de allra finaste människorna jag känner. Sen skall jag fira natten lång med alla mina fina jämnåriga studenter. Det här är sista festen vi firar tillsammans. Och det ska bli a hell of a party!!!

KRAM och TACK!