Vår Emilia,

Jag minns ännu exakt hur hotellet såg ut. Jag minns vissa skyltar i bussen som jag satt och stirrade på i flera timmar, och jag minns konferensrummet vi alla satt i och grät tillsammans när de stackars lärarna sa vad som hänt.

Jag minns dagen i Krakow och alla studiebesök.
Jag minns kvällen i Krakow som vi hade så underbart roligt.
Jag minns spänningen hos alla när vi satte oss i bussen som vi trodde skulle ta oss till Berlin.
Jag minns första gången en lärare kom in bussen och meddelade oss att vi blir lite sena.
Jag minns andra gången en lärare kom in i bussen och meddelade oss att det inte var så bra med flickan.
Jag minns när bussen stängdes av och vi såg ambulansen rulla in på gården.
Jag minns när en lärare med tårar i ögonen och gråten i halsen kom och meddelade oss i bussen att flickan var medvetslös.
Jag minns när en lärare en stund senare kom in i bussen och konstaterade att hon ännu var medvetslös. Ambulanspersonalen gör sitt bästa.
Jag minns alla textmeddelanden och telefonsamtal.
Jag minns när vi alla gick in i hotellet.
Jag minns konferensrummet.
Jag minns ljudet av gråt när lärarna konstaterade vad som hänt.
Jag minns timmarna på hotellet när vi inte visste vart vi skulle ta vägen.
Jag minns vår underbara norska guide.
Jag minns den långa bussresan till Warszawa och den snabba pausen på Mc'Donalds för att vi skulle hinna till det ombokade flyget.
Jag minns vår tysta minut på Helsingfors flygfält, när tårarna återigen rann och alla var så nära varandra.
Jag minns flygresan till Vasa, då tårarna rann konstant och den stackars flygvärdinnan försökte trösta mig så gott hon kunde.
Jag minns kramarna av alla fina när vi landade där hemma.
Jag minns minnesstunden i skolan och samvaron som fanns mellan tårarna.

Och jag är innerligt tacksam över att vi idag, alla tillsammans, var till graven. Blommor och en tyst stund. Minnen och tårar.

Imorgon skall jag läsa dikten som Malin Enqvist skrivit åt vår Emilia. Ljuvligt vacker.

Det är fest på
Vintergatan ikväll
och alla hon känner
skall komma

Hon gör sig fin
i månens glans
Fäster kometer
i håret

Nu tar hon på
sina orionpumps
och pudrar kinderna
med stjärndamm

Åh hur hon rör sig
hon virvlar fram
hon formligen
strålar av lycka!

I stegen piskas
norrskenet ut
över skyar
och himlavalven

Vi jordefolk pekar
och viskar förtjust
Titta, vår Emilia dansar!