Ledsen,

Dagens föreläsning inom pedagogisk filosofi och historia. Dagens föreläsare vår egenlärare och dagens finfina humör sjönk innan hon ens hann börja undervisa ordentligt.

Jag tänker inte skriva ut vad jag tänker här och nu. Skrev just två sidor för hand med alla tankar som for omkring i huvudet. Likaså bra att riva sönder det pappret och glömma, den här känslan kommer ändå att upprepas nästa föreläsning vi har med henne.

Men jag vet inte heller hur jag skall säga det åt henne. För allt jag säger åt henne tar hon som kritik mot sig själv. Allting slänger hon tillbaka tio gånger värre och påpekar nåt jag igen gjort fel. Nu senast idag trodde hon jag satt och kryssade i de gånger på närvarolistan som jag varit borta. Hon trodde helt enkelt att jag den fuskande vägen skulle komma mig igenom kursen, när jag själv vet hur mycket jag varit borta och varför. Herregud, vi studerar vid ett universitet och inte ett högstadium, vad tar hon oss för för människor?

Rätta mig om jag har fel, men jag trodde att universitetsstudier skulle vara någonting mer fritt än skolorna jag kommit mig igenom. Inte visste jag att det var ett värre fängelse än gymnasiet att gå. Jag trodde kompletterande uppgifter var en möjlighet att ta igen den kunskap man missat när man varit borta, när det nu tydligen är någonting om är orättvist och inte bra. Jag vill ju lära mig!

De två första kurserna skulle vara till för att inspirera oss och få oss intresserade av huvudämnet vi studerar. Just nu är jag allt annat än inspirerad, närmare sagt skulle jag vilken sekund som helst kunna avbryta mina studier.

En halvtimme kvar av föreläsningen.