Men sjunde våningens planeringsdag gick ganska smärtfritt, mest tack vare lunchen på Strampen. Scendraget med Sarén var fasligt underhållande. En fin människa jag skall få träffa imorgon satt också i publiken. Träningarna efter teatern gick helt okej. I varje fall är mina nerver under kontroll inför kommande jubileum. Ollistisdagen blev det inget av för jag är en människa som knappt hinner vistas på mina 50 kvadrat.
Nu vet jag att det är någonting jag borde göra, jag kommer bara inte på vad. Och så var det någonting jag skulle påminna mamma om att ta med till stan imorgon, men varken hon eller jag minns vad det var heller. Bra minne men kort.
"Och så hade jag vandrande pinnar.... Men di braka bara av hela tiden!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar