När hund och jag gick ut på den vanliga förmiddagspromenaden
(måste kalla det förmiddag då klockan är 12, trots att jag skulle vilja säga morgon)
hördes ett grymt brak så fort vi steg utanför dörren.
Det var snö som föll ner från grannens tak och halva taket kom med.
Efter att byns lediga pensionärer checkat in tak-katastrofen färdigt och stått och talat en stund, återvände jag och hund hemåt igen och informerade min far till pensionär om vad som hänt. Ni kan ju bara gissa vad han gjorde. Jo, gick ut han med för att ansluta sig till massan äldre män som stod och pratade om dagens väder.
Jag känner ålderskrisen sakta men säkert närma sig...
Alla omkring mig om dagarna är pensionärer som talar väder.
Slå till mig hårt om jag börjar en mening med
Vad vackert väder det är idag, eller råkade du se senaste avsnittet av Antikrundan i förmiddags? För då är det allvarligt.
Nu skall jag äta mer memma och sen försöka få tag i skrivglädjen.
Jag har tappat förmågan att producera texter.
Det vita pappret förblir vitt, dag efter dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar