Konstiga natten,

Det är bara att acceptera,

jag är sjuk ännu. Suck.

På grund av det, eller nåt helt annat,

så tog jag inte ett enda foto ikväll, trots att kameran var med.

Och efter att ha avverkat ett arbetspass på ca 5-6 timmar,

för kanske sista gången på Gustav Wasa,

så startade sjukligen sin konstiga natt.

Jag satt vid frihetsstatyn och talade med en människa som en gång i tiden fick veta mer om mig än jag ville.

Sprang omkring med min Närpesbrud och såg oss omkring.

Yrade i Hoviska och upprepade högljutt flera gånger hur äckligt det stället är dessa nätter.

Träffade vänner och bekanta, släktingar och grannar.

Pratade om hattar, glassmaker, framtiden och sjuka fötter.

Dansade på gatan, som så många andra, när Amelie goes to Belgrad spelade. Det borde människor göra mer ofta. Dansa på gatan. Det är nåt speciellt med det.

Så satt jag på Kuntsis trappa några minuter för att vänta på min Jessica som slutade jobbet.

Kvällen slutade med dinglande ben på en brygga och stjärnhimmel.

Enda tills klockan var mycket och jag cyklade hem så snabbt sjuka halsen och hostan tillät mig.

Nu en kortkort natt för att imorgon vara på topp igen.

Jag skall flyga.