Känslor,

Jag tänker inte avslöja någonting här och nu. Det här är inte en blogg där du får reda på nyaste skvallret om relationerna jag har till människor, eller om det hänt någonting storslaget. I alla fall inte direkt pang på.

Men ibland förundras jag över hur sjuttons många känslor en människa kan känna. De är ju så ofantligt många att det inte finns ord som beskriver nära på en en tredjedel av dem. Hur skall man kunna vara ärlig då man inte får ord på saker och ting? Hur skall man lyckas vara ärlig om orden inte räcker till för att få den andra att förstå värdet i det löftet, eller värdet i den stunden? Det är omöjligt. Totalt omöjligt. Men man kan ju i alla fall försöka.

Idag har många känslor rusat genom min kropp och under kvällens andra träning såg jag seriöst stjärnor. Jag förstår inte vad min kropp vill tala om för mig just nu. Jag har tappat förmågan att tolka dess signaler och famlar omkring i mörkret ikväll igen.

Det kändes som ett svek. Nä, inte ett svek. En besvikelse. I hjärtat.

Nu skall jag sluta vara patetisk för ikväll och börja laga mig klar för natten.

Polisförhör imorgon.

Läkartid imorgon.

Och jag som redan sovit uselt i två nätter kommer att fortsätta den trenden en natt till.

Jag är rädd,

liksom helt på riktigt.