Polisförhör,

När jag sedan väl var efter mamma och vi båda äntligen var på väg hem, ringde telefonen.

Olydig medborgare som jag är svarade jag såklart,

eftersom jag såg att det var ett okänt nummer,

det brukar nämligen vara onödigt viktigt då.

Jag svarade och möttes av en manlig röst som sade:

- Nå hej, det är Snellman från kriminalpolisen här.

- Heeej..?

- Visst är det så att du blev av med din plånbok med körkort och bankkort i tidigare i år?

- Jooo..?

- Jag vill att du kommer in på polisförhör, när skulle det passa dig?

- Eehh, jag sitter i bilen som bäst (tänk att jag erkände det i telefon åt självaste kriminalinspektören!), kan jag ringa upp om fem minuter då jag har min kalender framme?

- Jo, det passar nog bra.

- Bra, tack, hej.

Så gott folk, på onsdag skall denna lillasyster sitta på officiellt polisförhör.

Why?

Och nu blev jag fan så nervös!!