Ett år sedan,

Idag är dagen då mina tankar åker iväg till ett par föräldrar som exakt för ett år sen var med om livets värsta dag. Tillbaka till den dagen då vi var samlade i bussar utanför hotellet i Krakow. Vi var förväntansfulla, morgontrötta och saliga över tanken att vi några timmar senare skulle befinna oss i Berlin.

Vi kom aldrig till Berlin. Vi kom aldrig längre än till den där förbannade bussen där klockan aldrig gick framåt. Och det känns otroligt att det redan är ett år sedan.

Jag minns exakt hur hotellet såg ut. Vårt rum, vår utsikt, konferensrummet, lobbyn, trappan med norrmännen, parken utanför och lukten som fanns omkring oss där. Jag minns bussarna och personalen, jag minns vår norska, sjungande guide och jag minns exakt känslan som fanns när vi väntade.

Det är otroligt att det redan är ett år sedan. Ett år sedan mardrömmen blev sann.

Det är fest på

Vintergatan ikväll

och alla hon känner

skall komma

Hon gör sig fin

i månens glans

Fäster kometer

i håret

Nu tar hon på

sina orionpumps

och pudrar kinderna

med stjärndamm

Åh hur hon rör sig

hon virvlar fram

hon formligen

strålar av lycka!

I stegen piskas

norrskenet ut

över skyar

och himlavalven

Vi jordefolk pekar

och viskar förtjust

Titta, vår Emilia dansar!

♥