Ett år sedan,

När det för några dagar sen var en vecka sedan vi kom hem från Krakow och resan som slutade på värsta möjliga sätt. Så är det idag ett år sedan vi åkte ut till dödssvängen i Sundom och tände ljus. Återigen för en jämnårig själ.

Förra hösten var nog en höst jag sent glömmer. En höst som aldrig någonsin kommer att kunna beskrivas. Och en höst som nog aldrig varit så otroligt mörk.

Jag skickar iväg en tanke till våra jämnåriga vänner som lämnade världen alldeles för unga. En tanke till deras närmaste med sorg i hjärtat. Och till alla som på något sätt minns, sörjer och tänker.

Det är okej att gråta. Det är okej att sörja.
Men det är inte okej att mista klasskompisar innan man ens tagit studenten.

Janinas bild.