Jag tog just sista bussen hem från Västervik.
Blev hos systeryster kvällen lång.
Vi såg ett tv-program om tvångsbeteenden och grymma fobier. När jag sedan åkte lokalbussen hem konstaterade jag att jag är livrädd för de bussarna. Enda sen vi i lågstadiet en vinter åkte i diket med en av bussarna, så är jag rädd. Jag skulle helst av allt sitta och tala snällt med chauffören och be honom ta det lugnt (så som jag alltid gjorde på jumpparesorna...). Men där sitter jag istället och håller krampaktigt fast mig i en bit järn i alla de svängar man kan tänkas slira ner i diket vid. Och slirar, det tusan gör det! Aaah, och jag är livrädd.
Men hemma i varje fall.
Och trött efter en dag av busande med barn.
Dagens bästa känsla: När Mathilda kom springande glad emot mig när jag hämtade henne från dagis.
Dagens värsta känsla: Den där ena slirande svängen på väg hem i buss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar