:'(,

Jag säger bara att världen är en så orättvis plats och att man nog aldrig kommer ifrån döden. Vart jag än vänder huvudet, hur mycket gott vi än försöker göra, kommer dödsfall efter dödsfall emot. Olycka efter olycka. Den ena sorgsna vännen efter den andra och tårar som aldrig tar slut. Sjukdomar som tar med sig både unga och äldre. Liv som tar slut för tidigt och människor som slits ifrån sina älskade. Sorgen som lämnar ett stort svart hål efter sig och jag ser de som finns kvar i sina tappra försök att trösta varandra. De som helst vill ge upp istället för att tampas med sorgen i bagaget. Men också de som tappert kämpar emot, försöker se ljusglimtarna och leva sitt liv.

Denna vecka har igen burit med sig sorger och olyckor. Denna vecka har skapat svarta hål och tårar lämnat kinder. Jag önskar de som har det jobbigt just nu kraft att försöka orka. Gråt, sörj och var förbannad. Men kom alltid ihåg att du själv ännu har ditt liv kvar.