Jag har återvänt till hemstaden med lika många ogjorda arbeten som när jag for.
Hela tågresan hem satt jag och stirrade ut ur fönstret, lyssnade på Winnerbäck och njöt.
Lät tankarna vandra och landet susa förbi där utanför.
Det var otroligt skönt!
För vet ni, idag har jag vuxit så enormt i mig själv.
Jag var på kaffe med en underbar själ och det var så mycket som blev sagt under den stunden.
Efteråt kom lättnaden, lyckan och tacksamheten på besök.
Och leendet sitter ännu kvar på mina läppar.
För första gången litade jag verkligen på personen i den stunden.
Såg henne i ögonen och hon väntade på att jag skulle berätta.
Jag funderade, ville inte, kunde inte och visste inte hur jag skulle få sagt någonting om mig själv.
Hon väntade. Och jag berättade till sist.
Svårt, konstigt och ovant.
Men på samma gång så underbart.
Jag vill bara krama den människan om och om igen.
Den där boken var verkligen ett tecken.
Och tack vare den togs det många steg framåt idag.
Men nu lockar en natt på fler än 4h mer än allting annat.
Så jag säger,
kram och natt.
Vilken bok är det som är sådär fantastisk? Man blir ju nyfiken; borde man läsa? ;-)
SvaraRadera